Kultur

I decennier har den offentliga kulturen varit ett ökenlandskap för konservativa och nationella idéer och uttryck. Kulturlivet har dominerats av vänstern – med förutsägbart resultat. Kulturen har ställts i politikens tjänst, helt i enlighet med vänsterns föreställning om att allt är politik och att allt ska gynna deras politiska föreställningsvärld. Det svenska och västerländska kulturarvet har dömts ut som patriarkalt, bigott och förlegat. Borgerligheten har varit både oförmögen och ovillig att utmana vänsterns dominans. Skrämda av hur enkelt vänstern kunde ta över kulturella institutioner på 1960- och 70-talet har borgerligheten förfrämligat sig för det svenska kulturlivet och självmant begränsat sig till en materialistisk samhällssyn.

Borgerligheten har aldrig velat eller kunnat förstå kulturens meningsskapande förmåga. Det är ett misstag Alternativ för Sverige inte tänker upprepa. Vi inser att kulturen i många fall har mer inflytande över samhället än politiken. Ett samhälle vars kultur styrs av vänstern kommer alltid att förstå sig självt med hjälp av vänsterns språk. Alternativ för Sverige inser att ett parti som ska förändra samhället måste tillerkänna kulturen sin rättmätiga betydelse.

Tiden är mogen att avskaffa vänsterns kulturella hegemoni och sätta kulturens verktyg i händerna på företrädare som vill skapa det som är vackert och beständigt.

Kultursektorn

Vänsterns långa dominans över kulturen har lett till ett regelrätt vanstyre. Vad som en gång möjligtvis var en frisk fläkt i ett förstockat småborgerligt samhälle har förvandlats till hysteri, dyrkan av medelmåttighet och självförintande kritik. Mycket av dagens kulturproduktion kan sägas definieras av sitt avståndstagande från det svenska och västerländska.

Självkritiken är en väldigt svensk och västerländsk företeelse och kan i många fall användas till goda syften. En sund självkritik har potentialen att öka förståelsen av oss själva eller av olika begrepp. Vänstern däremot har tagit på sig uppgiften att anlägga en förintande kritik mot de mest självklara och centrala begreppen vi använder för att förstå vår omvärld. Manligt, kvinnligt och svenskhet är alla exempel på begrepp som vänstern plockat isär tills de inte längre är användbara. Denna kritik har inte syftat till att öka vår förståelse eller bringa klarhet där det finns otydlighet. Tvärtom har den syftat till att göra oklart det som är uppenbart och förvandla självklarheter till ämnen som inte går att resonera kring.

Detta eviga kritiserande har framförallt påverkat vår möjlighet till att använda språket, men genomsyrar också kulturproduktion som inte främst använder sig av text som uttrycksform.

Alternativ för Sverige ser inget egenvärde i den typ av destruktiva självkritik som är stapelföda inom dagens kultursektor. Kulturproduktioner som syftar till att underminera den västerländska eller svenska identiteten, eller som behandlar dem som problematiska företeelser som ska granskas och kritiseras tills de ger vika och ger efter, ska inte längre kunna få ta del av skattemedel.

Alternativ för Sverige vet att kulturpolitiken kan vara någonting mycket mer och bättre än den är idag. Istället för att fungera som födkrok för de som vill attackera vår kulturs alla viktiga källor, kan den bidra till att svenskar lär känna sitt nationella, kulturella och civilisatoriska arv i en tid då det behövs mer än någonsin. Kulturpolitiken kan ge svenskar insikt om att deras arv är en omistlig del av dem och någonting att känna stolthet över.

Arkitektur

Få saker påverkar oss visuellt så mycket i vår vardag som omgivningens arkitektur. Byggnaderna som omger oss är den urbana och semiurbana miljöns motsvarighet till människans utstyrsel och uppförande.

Intrycken påverkar oss och försätter oss i en viss typ av sinnesstämning beroende på vad vi bevittnar. Att beskåda Stockholms stadshus, från både in- och utsidan, eller blicka ut över Gamla stan fyller oss med en annan känsla än att titta på Hötorgsskraporna i Stockholms city eller på ABC-förorternas betonggråa punkthus.

Vetskapen om denna sinnesstämning är central för att förstå Alternativ för Sveriges vilja att bryta med Sveriges destruktiva arkitektoniska inriktning. Istället för att låta ständigt fulare byggnader ytterligare förfula våra städer vill vi återigen ställa arkitekturen i skönheten och människovänlighetens tjänst.

Det vore förmätet att avskriva en hel arkitektonisk genre som enbart destruktiv. Men det går likväl att identifiera ett kvalitativt skifte i arkitekturen när det som i folkmun kallas ”klassisk arkitektur” (men som i själva verket innehåller många fler stilyttringar än klassicism) ger vika för det som i grova drag kan kategoriseras som modernism.

Vi kan inte undgå att notera att det under decennierna kring det första världskriget skett en förskjutning inom arkitekturen bort från det vackra och människovänliga till det förenklade och förfulade. Ofta skedde detta i funktionalitetens namn, trots att äldre byggnader var minst lika praktiska och dessutom innehöll en visuell och emotionell kvalitet som den nya arkitekturen saknade.

För Sveriges del kulminerade denna förändring i 1960- och 70-talets förödande rivningsvåg. Pådrivna av Socialdemokraterna, men med aktivt eller passivt stöd av de andra partierna, gick liemannen fram över svenska städer. Hur många köpingar fick inte se sina pittoreska stadskärnor förintas till förmån för ett grått Domushus i betong? Hur många svenska städer fick inte se sitt mest utmärkande byggnadsverk rivas i framstegets namn?

Arkitektur i form av byggnader och monument är identitetsmarkörer för ett folk. Att riva byggnader som har en emotionell och kulturell betydelse för människor är ett brutalt och konkret sätt att visa att en ny tid och ny regim är kommen.

Ytterst handlar det om att förvägra oss vårt långa minne genom att ödelägga konkreta manifestationer av våra förfäders livsverk. Den arkitektoniska skövlingen som skedde på 1960- och 70-talet, och som fortsätter än idag i mindre omfattning, syftade till att beröva oss kopplingen till det förflutna och den känsla av mening, sammanhang och samhörighet som vacker arkitektur förmår oss att känna.

De byggnader som restes i dess ställe är i bästa fall meningslösa och lämnar oss likgiltiga inför dess existens – i andra fall fyller de oss med avsmak och sorg. Talande nog finns det få byggnader som exemplifierar detta fenomen så väl som Arkitekturskolans tidigare byggnad.

Alternativ för Sverige inser att vacker, praktisk och människovänlig arkitektur är viktigt för ett sunt samhälle. Vi vill därför bryta med den destruktivitet, medelmåttighet och historielöshet som kännetecknat arkitekturen under det senaste halvseklet.

Förhindra rivningar av kulturhistoriska byggnader. Byggnader som förfular våra städer ska inte tillåtas. Tvärtom bör redan existerande byggnader som drar vanära över sin omgivning ersättas. Det kommer däremot inte, som idag, att vara tillåtet att riva historiska och meningsfulla byggnadsverk så som exempelvis skedde i Klarakvarteren i Stockholm eller hotas att ske med Villa Solbacken i Petersvik, utanför Sundsvall.

Införa en nationell strategi för återuppbyggnaden av klassisk arkitektur. Men det räcker inte med att stoppa framtida arkitektoniska ödeläggelse. Vi måste återerövra stadsrummet för det vackra och harmoniska. Alternativ för Sverige vill därför se en nationell strategi för att långsiktigt återställa arkitektoniska kronjuveler som strukit med i den hysteriska rivningsvågen. Exempel på rekonstruktioner finns från utlandet. I Dresden i östra Tyskland återuppbyggdes efter landets enande barockkyrkan Frauenkirche som hade förstörts under andra världskriget.

Massmedier och yttrandefriheten

Medielandskapet i Sverige, och i västvärlden i stort, förändras för närvarande på två övergripande sätt. För det första tappar enskilda medieaktörer och mediehus förmågan att ensamt definiera det offentliga samtalet så som var möjligt för bara ett par decennier sedan. För det andra är vår värld i allt högre utsträckning medialiserad. Sociala medier och aldrig avstannande nyhetscykler håller oss fångna dygnet runt i en verklighet som filtreras och presenteras på och genom olika former av medium.

Samtidigt har samhället fragmenterats politiskt längs med etniska och kulturella skiljelinjer och informationsmässigt utefter intresse och smak.

De här disruptiva trenderna har skapat kriser inom flera samhällssektorer, och mer än någon annanstans i de traditionella mainstreammedierna. Dessa har visat sig både oförmögna och ovilliga att spegla ens en bråkdel av de skeenden som utspelar sig i vår samtid. Istället har de retirerat in i en bubbla av moraliserande vänsterradikalism. Resultatet är att många journalister rör sig som fördomsfulla främlingar i sitt eget land, inkapabla att skildra vad som händer och sker runt omkring dem.

Stora mainstreammedier, både i Sverige och utomlands, agerar mindre och mindre så som gemene man föreställer sig att medier ska agera och ägnar sig i allt högre utsträckning åt den typ av verksamhet som vanligtvis förknippas med underrättelsetjänster: gräva smuts på misshagliga, men maktlösa, medborgare som de söker tysta genom smutskastningskampanjer. De skapar och sprider narrativ som de sedan avancerar medialt i syfte att främja den egna politiska agendan.

Medier vill gärna få oss att tro att de är en oundgänglig del av demokratin. Det informella begreppet ”tredje statsmakten” härrör ur föreställningen att medierna sägs granska de två andra statsmakterna, regering och riksdag. Idag har vi tyvärr en omvänd situation: medierna har en otillbörlig påverkan på den första och andra statsmakten samtidigt som det är folket och inte makthavarna som granskas.

Om vi ska tillerkänna massmedier ens ett uns av deras egen självförhärligande syn som demokratins och yttrandefrihetens förkämpar måste vi också erkänna att det heller inte finns något större hot mot offentliga meningsutbyten, yttrandefrihet och demokrati än samma medier. För om media är demokratins förryttare just därför att de rapporterar det som är relevant ur allmänhetens synvinkel, skriver det som är sant och tillhandahåller plattformar för demokratins funktioner, vad har de då i sådant fall blivit nu när de upphört med att göra dessa saker?

Alternativ för Sverige är ett mediekritiskt parti. Vi inser att massmedierna förkroppsligar det destruktiva etablissemanget i ännu högre utsträckning än riksdagspartierna eller samhällssektorer som akademin, underhållningsbranschen och näringslivet.

Avskaffande av presstödet. Alternativ för Sverige vill slopa presstödet i sin helhet. Det svenska presstödet delas i stor utsträckning ut till tidningar med politisk anknytning. Det går därför att tala om presstödet som ett indirekt partistöd. Regelverket kring stödet gör att tidningar i vissa fall fokuserar på att maximera presstödet, och minskar mediernas oberoende av staten.

Alternativ för Sverige motsätter sig det nuvarande systemet. Vi menar att ett system där en statlig myndighet bestämmer vilka tidningar som ska få ekonomiskt stöd är farligt för demokratin och ökar sammanblandningen av medier och stat. Dessutom verkar presstödet som stödpaket för en mediebransch i överkapacitet, som förlorat läsare år efter år utan att begripa varför.

Nedläggning av SVT och SR och inrättande av en ny public service-organisation. Ett av de medier som är mest anfrätt av etablissemangets åskådningsvärld är public service: Sveriges radio, Sveriges television och Utbildningsradion. Alternativ för Sverige ser utan tvekan behovet av en public serviceaktör i medielandskapet, men inser också att SR och SVT är bortom räddning. För att åter kunna bygga upp förtroendet för public service måste SR, SVT och Utbildningsradion läggas ned och en ny public serviceorganisation byggas upp från grunden med nya anställda som värdesätter traditionella journalistiska dygder i handling och inte bara i ord.

Nej till censur på sociala medier

I linje med den medialiserade samtid vi lever i blir sociala medier allt viktigare som forum för åsiktsbildning, debatt och informationsinhämtning. I ännu högre utsträckning än dagstidningen under sin glansperiod är sociala medier vår tids motsvarighet till det antika forumet. En handfull sociala medieföretag har de facto monopol på dessa uttrycksformer.

Tyvärr går yttrandefriheten långt ifrån säker på plattformar som Twitter, Facebook och Google. Vänsterextrema kampanjer eller de nämnda företagens egna godtyckliga regler har föranlett stängningen av många användarkonton som bedömts som politiskt obekväma. I Tyskland har dessutom staten stiftat lagar som tvingar de stora sociala medieföretagen att inom 24 timmar ta bort kommentarer och inlägg som den politiskt korrekta regimen finner misshagliga. I annat fall kan bötesbelopp på upp till 50 miljoner euro utgå.

Yttrandefriheten på dessa plattformar är alltså hotade från tre håll. Dels från vänstergrupper som vill förvägra sina meningsmotståndare möjligheten att yttra sig, dels av stater vars impopulära politik kritiseras på sociala medier och dels av företagens egna regler.

Alternativ för Sverige tillerkänner hur fullkomligt centralt det är för demokratin och yttrandefriheten att kunna agera på sociala medier. Förvägras man den rätten finns inte heller några jämförbara alternativ – det existerar ett naturligt monopol för nämnda sociala medier. Vi anser därför att Twitter, Facebook och andra sociala mediejättar med monopolställning ska betraktas som allmännyttiga företag och regleras på det sättet.

Allmännyttiga företag är privata eller offentliga företag som utför funktioner centrala för vårt samhälle. De är i regel naturliga monopol och har inte rätt att neka någon sina tjänster. Exempelvis kan vatten- och elbolag inte neka dig deras tjänster bara för att de inte uppskattar dina åsikter.

Banker är ytterligare exempel på privata företag som utför en central funktion i vårt ekonomiska system. Utan ett bankkonto kan du inte fungera ekonomiskt i dagens samhälle. Därför har bankerna inte möjligheten att neka privatpersoner att öppna konton hos dem. Det bankerna representerar för ekonomin motsvaras av sociala mediers roll för demokratin och yttrandefriheten. Förvägras du närvaro på de stora sociala medierna kan du omöjligen göra dig hörd på demokratins salutorg. Att de stora sociala medieföretagen är privatägda spelar därför mindre roll. De utför en allmännyttig uppgift och måste därför behandlas på så sätt.

Införande av yttrandefrihetslag för sociala medie-företag. Istället för censur som förvandlar sociala medier till en ekokammare av åsikter godkända av etablissemanget föreslår Alternativ för Sverige en yttrandefrihetslag på internet där de stora sociala medieföretagen förhindras från att stänga ned användarkonton på grund av deras åsikter. Detta är en av få statliga lagar som faktiskt skulle bespara stora företag utgifter eftersom de berörda företagen kan göra sig av med sina censuravdelningar när de är lagskyddade från kampanjande stater och vänstergrupper.

Självklart ska uppvigling till kriminalitet och våld inte tillåtas på sociala medier men den juridiska yttrandefrihet som existerar i den verkliga världen ska också gälla i den digitala.

Läs om våra förslag för miljö, energi och infrastruktur!