Skola

Sveriges framgång och välstånd bygger på vårt stora humankapital och kunnande. Därför är kunskapsraset inom svenska skolan förödande. Sedan nittiotalet har svenska elevers resultat rasat. Anledningarna är många: bytet till kommunalt huvudmannaskap, relativisering av kunskapsbegreppet, lägre söktryck till lärarprogrammet och nedsatt status för läraryrket, samt en experimentell flumpedagogik har alla varit katastrofala.

Alternativ för Sverige ser en välfungerande skola som avgörande för skapandet av ett välmående samhälle. Vi vill se en kunskapsinriktad skola med tydliga mål och krav, där eleven vet vad som förväntas och där föräldrar enkelt kan förstå hur deras barn ligger till i utbildningen. En sådan skola kommer indirekt att förmedla viktiga normer och icke-kunskapsbaserade färdigheter såsom flit, disciplin och personligt ansvarstagande som behövs i varje sunt samhälle.

Kunskap

Den svenska skolan har gått från att vara en av världens bästa och mest jämlika, till att vara en skola i fritt fall, där social bakgrund blivit allt mer avgörande för elevens resultat. En av anledningarna är den förhärskande kunskapssynen.

Avskaffande av kunskapsrelativismen. Sedan nittiotalet har en postmodern kunskapsrelativism mer och mer kommit att dominera svensk skolundervisning. Det är en relativistisk kunskapssyn där skillnaderna mellan rätt och fel suddats ut eller förnekas. Lärarens roll har förvandlats från kunskapsförmedlare till “coach” som på sin höjd ska hjälpa eleverna att själva finna kunskap, något som är svårt nog för vuxna och nära nog omöjligt för barn i grundskoleåldern. Resultatet är elever som lätt blir skoltrötta, omotiverade och uppgivna. Kunskapsföraktet har även degraderat läraryrket – när kunskap inte längre är absolut blir lärarrollen allt mer diffus.

Alternativ för Sverige anser att skolan måste ha en tydlig kunskapssyn och förmedla en klar bild av vad eleverna förväntas kunna efter slutförda moment och årskurser.

Katederundervisning istället för “eget lärande”

Nuvarande läroplaner utgår ifrån att eleven ska problematisera och ifrågasätta vedertagen vetenskap och fakta utan att själv inneha någon särskild faktakunskap. Istället för att läraren förmedlar kunskap till eleven, har lärarrollen förvandlats till att vara ett stöd i elevens eget utforskande. För eleven blir situationen förvirrad, när han eller hon inte har några klara ramar att hålla sig till, och när eleven, utan tillräcklig kunskapsgrund, förväntas avgöra vad som är viktigt och vad som inte är det inom ett ämne.

Alternativ för Sverige stödjer sig på belagd forskning och anser att elever lär sig bäst när de blir vägledda genom traditionell skolundervisning där läraren styr klassen. Katederundervisning är det i särklass mest effektiva sättet att bedriva undervisning eftersom varje elev i klassen då får tillgång till lärarens kunskaper samtidigt, istället för att läraren ska försöka ägna tid åt varje elev - något som gör att läraren endast kan avvara mycket korta stunder för varje elev under en lektion och deras tillgång till lärarens undervisning och kunskap blir dramatiskt mindre.

Vi vet att katederundervisning skapar lugn hos eleverna och därigenom ger arbetsro och ordning i klassrummet. Genom att återföra ledarskapet till läraren höjs läraryrkets status, vilket i sin tur ökar söktrycket till lärarlinjen och i sin tur säkerställer att Sverige får de välmotiverade och kunniga lärare som behövs.

Tydliga kunskapskrav

I Sverige har kunskapsfallet hos eleverna skett parallellt med en förändrad syn på kunskapsmätning. När svenska skolan var som bäst betygsattes eleverna från skolstarten, medan det idag enbart är elever i de högre årskurserna som ges betyg. Avskaffandet av betyg har saknat stöd i den pedagogiska forskningen och har helt varit ideologiskt motiverad.

Betyg är viktiga för såväl elever som föräldrar och lärare. För eleven är det av yttersta vikt att förstå när man gör rätt, hur man ligger till och vad som förväntas av en. För föräldrarna är det omöjligt att stötta sitt barn på rätt sätt om man inte förstår hur barnet ligger till i sin utveckling. Sist men inte minst är betyg ett viktigt verktyg för läraren för att kunna motivera extra undervisning eller särskilt stöd till elever som halkat efter i undervisningen.

I dagsläget blir elever och föräldrar ofta överraskade när de första betygen delas ut. För elever till föräldrar med hög utbildning och kompetens finns ofta möjligheten att hemifrån kompensera för den förlorade kunskapen, men för de elever som kommer från socialt utsatta miljöer blir dåliga betyg ofta demoraliserande och ett skäl till uppgivenhet. För dem ger de sena betygen ingen chans för upphämtning, vilket ökar skoltröttheten och stöket.

Betyg från första klass. Alternativ för Sverige vill se betyg från årskurs ett. Vi vill att eleverna från början ska förstå vad som krävs och att föräldrar ska slippa oroa sig för hur deras barn ligger till. Betygsättning ökar lärarens auktoritet och därigenom ordningen i klassrummen, något som är avgörande för att barn ska kunna tillgodogöra sig kunskapsförmedlingen. Vi vill även återinföra icke-kognitiva betyg i ordning och uppförande.

Motverka betygsinflationen. Vidare bör betygen ges ut mer restriktivt. I dag är det allt fler elever som får högsta betyg i huvuddelen av ämnen i grundskolan och gymnasiet. Undersökningar visar på en radikal betygsinflation i svensk skola som bara ökat i takt med att kunskaperna blivit lägre. Tydligare kunskapskrav, slutexamination och strävan mot normalfördelning skulle göra betygen mer rättvisa. De skulle dessutom blir mer användbara för universitetsantagning och för arbetsgivare i anställningsprocessen.

Återförstatligande av skolan

1991 överlät staten huvudmannaskapet för skolan till kommunerna. Det är den enskilt största reformen av svenskt skolväsende sedan införande av enhetsskolan i mitten av 1900-talet.

Kommunaliseringen är idag starkt ifrågasatt. Den har lett till ojämlikhet i utbildningssystemet och stora lokala kvalitetsbrister. I internationella jämförelser visar det sig att de sämst presterande eleverna försämrat sina resultat sedan kommunaliseringen, vilket är uppseendeväckande eftersom Sverige tidigare utmärkte sig för jämlikheten inom skolan. Kommunerna har inte kunnat axla rollen som huvudman för skolan och många utredare har pekat på just kommunaliseringen som en av anledningarna till de sjunkande skolresultaten.

Den viktigaste och mest allvarliga reformen i det som kallas kommunaliseringen var att staten övergav sin verksamhetsstyrning och ersatte med målstyrning. Staten skulle nu bara styra med mål, men det skulle vara fritt för varje kommun att bedöma hur målen skulle uppnås. Resultatet blev en katastrof när varje kommun hade egna sätt att uppnå målen.

Kommunerna fick makten över skolans verksamhet. Skolmyndigheterna skulle inte längre ge några direktiv om hur verksamheten skulle bedrivas, bara vad som ska uppnås. Att olika skolor har olika sätt att uppnå resultaten är en av orsakerna till den ökade ojämlikheten i skolan. Tidigare fanns klara regler över vilken utrustning som skulle finnas i klassrummen för att bedriva undervisning eller hur stor del av undervisningen som skulle ske från kateder. Allt det övergavs vind för våg. Över en natt fick 40 000 kommunpolitiker - varav 97 procent fritidspolitiker - ansvaret för skolan. Dessutom upphörde det öronmärkta statliga bidrag till kommunerna som kommunerna skulle spendera på skolan. Skolan hamnade istället i kommunernas egen budget och kan nu användas som budgetregulator när så fordras.

Förstatligande för en jämlik skola. Alternativ för Sverige anser att en välfungerande skola är en av statens kärnuppgifter och att det är en självklar del i samhällskontraktet. Därför menar vi att man, oavsett i vilken kommun man bor, alltid ska kunna lita på att skolan håller en hög och likvärdig kvalitet. Vi vill därför att staten återigen tar över ansvaret och huvudmannaskapet för skolan och bryter med de stora reformer som drivits igenom under kommunaliseringen.

Prioritera det svenska språket

Språkets betydelse i allmänhet, och för att kunna tillgodogöra sig kunskap i synnerhet, är väldokumenterad. Därför är det allvarligt att kunskaperna i det svenska språket är så pass låga och har sjunkit under lång tid. En betydande del av svenska elever har idag en så dålig läsförståelse att de inte kan sägas uppnå en grundläggande nivå.

Språkfärdigheter, och i synnerhet läsförståelse, är avgörande för att elever ska kunna tillgodogöra sig övrig skolundervisning. Ytterst är ett utvecklat språk en förutsättning för komplexa och abstrakta tankar, koncept och begrepp. Utan språket blir all undervisning därför utsiktslös.

För att verkligen lära sig ett språk krävs mängdträning, lärarledning och disciplin – värderingar och metoder som idag inte appliceras i tillräcklig omfattning. Det är därför inte förvånande att skolan inte klarar uppgiften, utan att det till stor del faller på föräldrar och omgivning att tillse att eleven får ett utvecklat språk. Detta har ökat klyftorna mellan elever från god social bakgrund och de från bildningsmässigt mindre välbeställda hem.

Läsförmågan har sjunkit drastiskt sedan år 2000. Nästan var femte elev i den svenska skolan saknar idag funktionell läsförmåga. En del av dessa kan visserligen läsa rent tekniskt, men de begriper inte sammanhang i till exempel tidningsartiklar. Bland pojkar är resultaten extra bekymrande; var fjärde pojke saknar funktionell läsförmåga.

Eleverna ska kunna svenska innan de går vidare till nästa årskurs. Alternativ för Sverige vill öka fokus på svenska språket som vi menar är en nyckel för att kunna tillgodogöra sig skolgången och att kunna prestera i det svenska samhället. Den som saknar funktionell läsförmåga ska inte kunna gå vidare till nästa årskurs innan kraven har uppnåtts.

Hemspråksundervisning ska enbart göras tillgängligt för elever som förväntas återvända till sina hemländer.

Mer än bara kunskap

Skolans uppgift går längre än att enbart tillse att eleverna har en god läsförståelse, kan räkna eller förstår historien. Skolan har även en viktig roll i formandet av självständiga och ansvarstagande individer.

I den nuvarande skolan har lärarens roll urlakats, och kunskapsrelativismen med synen att eleven själv ska lära sig har lett till att traditionellt viktiga värderingar som disciplin, arbetsmoral och ansvarstagande setts som omoderna.

Alternativ för Sverige menar att skolan har en kritisk roll som förmedlare av dessa värderingar. Läxor lär barn eget ansvar; tydliga deadlines och kunskapskrav fostrar disciplin och arbetsmoral. Dessa icke-kognitiva färdigheter måste återigen prioriteras i skolan.

Avskaffande av elevdemokratin – läraren ska leda klassen. Det elevdemokratiarbete som genomsyrar dagens skola är naivt och problematiskt. Med märkliga idéer om att eleverna ska styra lärarens sätt att undervisa förlorar läraren sin auktoritet, kunskapsförmedlandet går förlorat och synen på kunskap blir att det är vad majoriteten anser. Tvärtom från att fostra demokratiska medborgare skapar en sådan skola okunniga elever utan verktyg att fatta välgrundade beslut. Vi menar att skolan varken kan eller ska vara en elevdemokratisk instution. Det är en befängd tanke att omyndiga, som i övrigt inte tillåts fatta avgörande beslut, har beslutanderätt över den undervisning de själva inte kan bedöma relevansen i.

Uppvärdera läraryrket

Läraryrket har sjunkit i popularitet och lockar inte lika många sökande som förut. En anledning är lärarlönerna, men tvärtemot den allmänt spridda bilden är detta bara en del av orsaken.

En stor anledning till läraryrkets sjunkande attraktionskraft är den degradering av yrkets status som pågått de senaste decennierna. Detta är tydligt kopplat till skolans allmänna förfall. Den förändrade kunskapssynen med dess implikationer för läraren, det ökande stöket och lärarens minskade auktoritet har alla bidragit negativt till läraryrkets attraktionskraft. Det är också viktigt att lärare tillåts vara lärare. Lärares fokus ska vara på undervisningen, inte att behöva delta i tröstlösa konferenser som följer i den svenska skolans dokumentationshysteri. Lärares arbetstid ska gå till att planera och genomföra sina lektioner, men för det krävs också att mer övrig personal anställs i skolan som möjliggör att lärarna fokuserar på sin kärnuppgift - undervisning. Mest kritiskt är att anställa lärarsekreterare som tar hand om mycket av lärarnas administrativa börda.

Alternativ för Sverige anser att läraryrket är ett av de viktigaste arbeten man kan ha. Läraren har ansvaret för våra barn och unga, och formar därigenom framtidens Sverige. De innehar en av statens viktigaste förpliktelser gentemot sina medborgare och möjliggör ett gemensamt samhällsbygge. Vi vill att läraren upprätthåller ordningen i klassrummet och lär ut kunskaper. Även om vi anser att lärarrollens utformning är det viktigaste för att höja yrkets prestige kommer det även att behövas höjda löner för att locka toppstudenter till läraryrket.

Uppstyrning av lärarutbildningen. Vidare vill vi se en uppstyrning av lärarutbildningen. I dagsläget är nivån på lärarutbildningen alltför låg: antalet timmar den genomsnittlige lärarstudenten lägger på skolarbete motsvarar inte i närheten heltidsstudier. Ämneskunskaperna är undermåliga, flumpedagogiken förhärskande.

I och med kommunaliseringen togs kravet på att rektorer ska vara lärare i grunden bort. Istället kan nu vem som helst anställas som rektor. Vi menar att rektorer ska ha gedigen kunskap av skolan, och självklart själva ska vara lärare i grunden. Detta skulle ytterligare hjälpa till att uppvärdera läraryrket.

Tydlig läroplan

En av de största anledningarna till Sveriges fall kunskapsmässigt är de luddigt formulerade läroplanerna. Sedan femtiotalet har läroplanerna blivit mindre och mindre tydliga, för att idag vara rent obegripliga i den mening att förstå vad eleverna faktiskt förväntas lära sig.

Läroplanerna är idag flummiga och långrandiga samt öppnar för vitt skilda tolkningar beroende på vem som läser det. Istället för tydliga kunskapsmål finns svepande formuleringar om att eleven ska “problematisera”, “ifrågasätta” eller “ställa frågor utifrån egna upplevelser”, något som är omöjligt, oseriöst och direkt kontraproduktivt utan tillräckliga ämneskunskaper.

Läroplanerna ska innehålla tydliga kunskapskrav. Alternativ för Sverige menar att läroplanerna måste göras mer konkreta, med mål som man enkelt kan mäta resultatet mot. Från att eleven ska förstå vad denne förväntas prestera, till läraren som ska uppfylla de stipulerade målen är tydlighet av yttersta vikt. Läroplanerna bör specificera konkreta kunskapsmål snarare än luddiga förmågor.

Avpolitisering av utbildningsväsendet

Skolan, och speciellt de högre utbildningarna, har successivt blivit mer och mer politiserade i den meningen att icke-vetenskapliga teorier, t.ex. genusteori, kommit att införas, både som egna moment men även som delar av andra ämnen. Samtidigt har vissa ämnen förbjudits eller kraftigt beskurits på politisk grund.

Avskaffa genusteori. Genusteori och identitetspolitik har på vissa lärosäten blivit så dominerande att den akademiska kvaliteten förfallit och knappast ens kan kallas akademisk i ordets rätta bemärkelse. Inom tekniska utbildningar ingår idag moment där utbildningens innehåll ska problematiseras utifrån genusperspektiv och diskursanalys. Detta är de mer extrema exemplen, då just tekniska utbildningar tillhör de så kallade hårda vetenskaperna där gränsen mellan rätt och fel bör vara tydlig. Inom humaniora är gränsdragningen svårare, men den trend som länge funnits i USA där elever kräver “safe spaces” och särbehandling utifrån etnisk bakgrund, kön eller sexuell läggning har även fått fotfäste i Sverige. Så kallade postkoloniala studier, maktanalyser som ställer kvinnor mot män, och queerteori är stående inslag på så gott som samtliga svenska universitet och högskolor inom humaniora. Detta har lett till en relativisering av den högre utbildningen, där ingenting är sant, utan allt analyseras som ett verktyg för att tillskansa sig makt. Denna utveckling har varit katastrofal för det högre läroväsendet.

Fram till 1991 fanns statlig granskning av läromedel som användes som säkerställde att de läromedel som användes på varje lärosäte också låg i linje med läroplanen och styrdokumenten. När det släpptes fritt blev det fritt för varje skola att själva avgöra vilka läromedel som ska användas, något som öppnat upp för allehanda oseriös pseudovetenskap och politisk propaganda att ta sig in i våra klassrum.

Alternativ för Sverige vill avskaffa icke-vetenskapliga inslag inom högre utbildning i Sverige och återupprätta Sveriges höga akademiska nivå. Forskningen ska vara fri – politiken får aldrig förbjuda vetenskaplig efterforskning, även om ämnet är kontroversiellt. Statliga forskningsanslag ska dock inte gå till genusvetenskap och dylik pseudovetenskap som inte lever upp till de höga krav som bör gälla för akademiska ämnen.

Examination och inträdesprov

Sedan 1968 är studentexamen i Sverige avskaffad. Detta följer en logik som fortfarande är rådande i svensk skola; att kunskapen vid avslutad utbildning eller kurs inte är viktig, utan att den sammanvägda prestationen över utbildningstiden ska vara avgörande.

Det är idag läraren som gör en sammanvägd bedömning av huruvida eleven klarar kunskapskraven. Nationella prov är idag en indikation och vägledande i betygsättningen, men är i sig inte avgörande. Ett sådant synsätt öppnar självklart för godtycke och, i en tid där skolor konkurrerar om elever, att betyg riskerar bli en konkurrensfaktor, och därigenom bidrar till betygsinflation.

De nationella prov som skrivs rättas ej heller centralt, utan på skolan där eleven går, och proven är dessutom ej anonymiserade. Detta riskerar sätta press på lärare från skolledningens sida att vara mer generösa i sin rättning än de borde vara i syfte att öka skolans attraktionskraft.

När betygsinflationen har tilltagit (paradoxalt nog i takt med att kunskaperna har sjunkit), har de nationella proven och Pisa visat hur det egentligen står till i svensk skola. Andelen underkända elever på de nationella proven i matematik har fördubblats: i början av 2000-talet var det var tionde elev, idag var femte. Bland Skolverket och politiker nonchaleras dock de nationella proven och Pisa. Dels eftersom den strider mot deras förljugna uppfattning att svensk skola mår bra, dels eftersom deras politik baseras på föreställningen att kunskap inte går att mäta.

Alternativ för Sverige menar att skolans roll är att ge varaktiga kunskaper, och att det därför är naturligt med slutprov och bindande nationella prov. Vi ser detta som en garant för skolans trovärdighet, en jämställd skola samt generellt höjd kvalitet på utbildningen. Därför vill vi återinföra studentexamen och införa ett system där samtliga nationella prov rättas centralt och anonymiserat. Detta system skulle även tillåta ett relativt betygssystem där även de exceptionella eleverna tillåts utmärka sig – en grupp som för tillfället glöms.

Inträdesprov för högre studier. Vi vill att Sverige följer Finlands exempel och inför inträdesprov till universitet och högskola. Vi menar att det ökar studiemotivationen hos elever som vill studera vidare, sänker andelen avhopp från högre utbildningar samt tillgodoser att de med förutsättningar är de som läser vidare. Resultat på inträdesprov i kombination med betygssnittet från gymnasiet ska således avgöra vilka som tas in på en utbildning. Inträdesprov ska införas på samtliga utbildningar och anpassas av det lärosäte som ger utbildningen för att säkerställa att studenten har de grundkunskaper som krävs för utbildningen.

Nolltolerans mot mobbning och stök

Alternativ för Sverige anser att ordning och reda i och utanför klassrummen är helt avgörande för att elever ska kunna känna såväl trygghet som studiero. Det är oacceptabelt att den svenska skolan blir allt stökigare. Även lärare blir allt mer otrygga; antalet anmälningar från lärare till Arbetsmiljöverket om hot och våld har fördubblats på bara några år. Lärare vittnar också om allt fler hot från föräldrar som inte respekterar lärarnas auktoritet och som vill påverka betygssättningen.

Ordningsstörningarna drabbar framför allt de svagaste eleverna som presterar ännu sämre när skolan präglas av anarki.

Alternativ för Sverige vill att skolor i större utsträckning ska ta ett ansvar för att främja ordning och reda. Skolledningar som struntar i detta ska hållas personligt ansvariga i enlighet med det tjänstemannaansvar vi vill återinföra. Skolinspektionen ska utdöma vite till skolor som försummar sin skyldighet att åtgärda problemen. Skolor som underlåter att relegera elever eller ge andra reprimander vid upprepade störningar eller mobbning ska redan tidigt få kännbara konsekvenser för sin undfallenhet. Åtgärder ska alltid riktas mot mobbaren eller mobbarna. Offret ska aldrig behöva byta klass eller skola för att skolledningen inte orkar agera mot mobbarna. Studiebidrag ska dras in för ordningsstörande elever. Med ett effektivt vitessystem kan problemen motas i grind innan de eskalerat.

Interna antimobbningsplaner tjänar ofta bara som en täckmantel för skolledningar att inte behöva agera i praktiken. Nolltolerans mot mobbning ska visa sig i verkligheten genom handlingskraft från skolledningen.

Lägg ned Skolverket och återinrätta Skolöverstyrelsen

Skolöverstyrelsen hade verkat i 85 år, ända från folkskolans dagar, när den lades ned i samband med kommunaliseringen. Det är ett i raden av exempel på vänsterns marsch genom institutionerna för att skapa en ny ideologisk lekstuga för progressiva reformpedagoger som fått dille på nya teorier och ny pedagogik, som idag avfärdas som ovetenskapligt humbug.

Med Skolverket skulle politikerna, i synnerhet Socialdemokraterna, kunna tillsätta personer utan kompetens eller erfarenhet från den tidigare skolan. Dessutom ville man frångå de regler och den tradition som fanns på Skolöverstyrelsen som man såg som ett hinder i förverkligandet av den nya flumskolan. Den naturliga och eftersträvansvärda tröghet som fanns i skolsystemet genom en stabil och traditionell skolmyndighet kastades över bord genom att Skolöverstyrelsen helt sonika lades ner.

Samtidigt avvecklades även den regionala organisation av länsskolnämnder som hade hand om inspektion och kvalitetskontroll, fördelning av statliga medel (baserat på elevantal, antal lärare m.m.) samt kompetensutveckling av lärarna. Den statligt tillsatta skolchefen som fanns i varje kommun, och som hade en självständig ställning gentemot lokalpolitikerna försvann redan 1985. Under denna tid gick alltså kommunerna från att i princip bara stå för lokaler och förskoleverksamhet, till att vara huvudmän för hela svenska skolan.

Alternativ för Sverige vill, som ett viktigt led i att återigen göra svensk skola till världens bästa, lägga ned Skolverket i sin helhet och återinrätta Skolöverstyrelsen med tjänstemän som har den nödvändiga kompetens som krävs för att styra skolan i rätt riktning.

Höjda löner

Lärarna har fått reallönesänkningar ända sedan kommunaliseringen i början av 1990-talet. Idag ligger Sveriges lärarlöner en bra bit under OECD-snittet. Kommunerna kommer aldrig betala lärarna det de är värda, varför ett förstatligande av skolan är nödvändigt för att kunna höja lärarlönerna radikalt. För att duktiga studenter ska välja lärarutbildningen, och för att lärare ska stanna kvar i sitt yrke, så krävs det att lärarlönerna ligger klart över medianlönen och att löneutvecklingen i läraryrket är god även över tid.

Dessutom krävs ökad differentiering mellan olika typer av lärare. I Sverige har vi i stort sett samma lön för lågstadielärare, högstadielärare och gymnasielärare, vilket vi är relativt ensamma om. I de flesta andra länder är det vanligt att en gymnasielärare tjänar mer än en lågstadielärare.

Läs om vår ekonomiska politik!