Bokrecension: 68-kyrkan

Text: Claes Lindh (AFS), kandidat till kyrkomötet och Skara stiftsfullmäktige. Texten publicerades först i Nya Tider.

Så kapades Svenska kyrkan

När 68:orna infiltrerade samhällets fundament

Vad har kyrkan gemensamt med marxismen, som hatade alla religioner? I västvärlden, men kanske främst i Sverige, uppstod en märklig sammansmältning där marxistiska idéer spreds genom kyrkliga institutioner. Johan Sundeen går på djupet i denna fråga i en närmast akademisk stil, ett standardverk med ambitiös källförteckning.

Idé- och lärdomshistorikern Johan Sundeen (1968– 2025) utkom 2017 med boken 68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965–1989. Boken är ett synnerligen omfattande verk om 492 sidor, varav de 1 865 fotnoterna upptar hela 88 si­dor. De senare innehåller ofta intressant informa­tion och bör absolut läsas i samband med läsning av huvudtexten. Boken innehåller oändligt mycket mer in­formation än vad man kan förledas att tro enbart genom att titta på titeln.

Det måste på en gång poängteras att boken inte är något för den som brister i uthållighet. Att Sundeen är akademiker märks väldigt väl. Boken saknar visserligen ett inledande kapitel med en genomgång av akademisk teori, men språkbruk och meningsbyggnad skiljer sig markant från våra välkända populärhistoriska författa­res böcker. Texten är tung och ger ett träaktigt intryck; de sporadiskt förekommande (alltför) långa meningarna innebär att jag som läsare tvingas läsa om meningar, vilket inte minst beror på en meningsbyggnad som gan­ska omgående fick mig att fundera om texten möjligtvis var en översättning till svenska från ett annat språk. Det finns dock, trots allt, ingen anledning att tro att så verkli­gen skulle vara fallet.

Boken är uppdelad i åtta kapitel. Både förespråkare för radikala vänsteridéer och kritiker av den framväxan­de kristna vänsterrörelsen får komma till tals genom en stor mängd citat. Detta vävs samman med utblickar till den internationella arenan. Sundeen beskriver, genom citat från böcker, tidskrifter och tal, den glorifiering av kommunistiska regimer som uttrycktes av företrädare för den kristna 68-vänstern. Kina (under Mao), Nord­vietnam, Nordkorea, Nicaragua, Kuba, Tanzania, Sovjetunionen och Östtyskland framhölls som exempel på länder där människor redan i jordelivet fick förbättrade levnadsvillkor. Från Latinamerika hämtades exempel på hur den så kallade befrielseteologin, under ledning av katolska präster, revolutionerade livet för jordens för­tryckta och fattiga.

Den kristna vänster som växte fram under denna tid betonade att det inte bara räckte med tro, det behövdes också ett totalt samhällsengagemang. Det senare häm­tade kraft och inspiration ur en blandning av bibeltexter och marxistisk ideologi, alltså en sekulärreligiös väckel­serörelse. Resultatet blev en syntes mellan kristendom och marxism. Kyrkan blev en aktör i klasskampen.

Sundeen poängterar Vietnamkrigets stora betydelse för den allmän­na samhällsförändringen under 1960- talet. Den anti-imperialistiska kam­pen lyftes fram. Rädslan för ett kärn­vapenkrig var också påtaglig. Kon­flikten mellan det kommunistiska Sovjetunionen och det kapitalistiska produktionssystemet i Väst, speciellt i USA, medförde upprustning i Europa och därpå framväxande fredsrörel­ser – en arena där den kristna vän­stern fann sig väl till rätta.

Det ekumeniska samarbetet länka­de samman kyrkor från jordens alla hörn. Ett evenemang vars betydelse inte kan underskattas var Världskyrkomötet 1968 i Uppsala (i regi av Kyrkornas världsråd). Exponeringen i massmedia var omfattande. Detta är dessutom en tid när den högre utbildningen expanderade kraftigt. Den kristna studentrörelsen i Sveri­ge (KRISS) spelade en stor roll, dock inte organisationen i sin helhet, utan Sundeen framhåller en mindre grupp av opinionsbildare inom rörelsen – människor som fick framföra sina åsikter i kulturtidskrifter och dagstidning­ar.

Den religiösa 68-rörelsen var en partipolitiskt spridd skara och rymde allt från marxist-leninister till borger­liga radikaler. Många ledande profiler hörde dock hem­ma inom socialdemokratin, ett parti där partiordförande Olof Palme personifierade antiamerikanism och helhjär­tat engagemang i Vietnamkriget. Detta påverkade även den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens anpass­ning till tidsandan.

68-kyrkan är en krävande bok. Tyvärr är den inte så läsvänlig som man skulle önska, detta dels på grund av bokens språkbehandling, dels på grund av att den förkla­rar debatten i Sverige med extensiva utblickar runtom i världen. Det senare gör att texten tyngs av allmänna po­litiska och samfundsspecifika skeenden i andra länder, både europeiska och utomeuropeiska. Författarens am­bition att förklara utvecklingen av marxistinfluerad kris­ten vänster i Sverige är dock tydlig, något som Sundeen naturligtvis ska ha en eloge för. Den läsare som orkar ta sig igenom boken tillägnar sig inte bara kunskap om en turbulent tid i världshistorien, utan får också en ökad förståelse för den politiserade kyrkliga verklighet som vi så tydligt kan uppleva idag.

Boken är rekommenderad läsning för alla som vill förstå hur religion och kyrkosamfund kan användas för rent politiska syften. Religiösa institutioner är bara ett av många ben att stå på för de som vill förändra samhället.

Claes Lindh

Claes Lindh kandiderar för Alternativ för Sverige i årets kyrkoval. Han är även kretsansvarig för partiets verksamhet i Skaraborg och invald i partistyrelsen.