Debattartikel av Sven Valerio om fallet Therese

Sven Valerio från partistyrelsen skriver om det tragiska fallet Therese, som nyligen uppmärksammades av Uppdrag granskning. Therese är autistisk och bodde i 40 år hemma hos sina föräldrar. När en förvaltare sedan tog över ansvaret, förvägrades Therese och hennes föräldrar att träffas eller ens ha telefonkontakt med varandra. Föräldrarna får inte veta var i landet hon bor, eller ens om hon lever.

Debattartikel nedan, publicerad i Örnsköldsviks Allehanda den 12/11.

I ett gripande reportage har Uppdrag granskning visat hur en autistisk kvinna, Therese, genom en förvaltares göranden flyttats till Örnsköldsviks kommun från Degerfors.

Därefter har hon och hennes föräldrar förvägrats att träffas eller ha kontakt med varandra. Therese har inte fått ha telefon och föräldrarna har levt okunniga om hennes bostadsort. Detta uppenbara övergrepp och missförhållande fortlöpte i tre år.

Förvaltaren har förmedlats av företaget Optio men det är förvaltaren personligen som är ansvarig för sina handlingar. Kommunen utövar tillsynen över förvaltarens arbete genom en överförmyndare eller -nämnd.

Denna kan, som i Örnsköldsviks fall, vara gemensam med andra kommuner. Att sitta i nämnden är ett politiskt förtroendeuppdrag och en förvaltning finns knuten till den, precis som med annan politisk nämndsverksamhet.

Ingen undrar hur detta kunde ske. Ingen frågar sig hur överförmyndaren kunde utöva tillsyn över Therese utan att upptäcka att hon nekades träffa sina föräldrar.

Frågade man sig ens varför hon flyttades till Örnsköldsvik? Therese har ett omsorgsbehov och hade personlig assistans.

I andra sammanhang diskuterar politiker gärna social dumpning. Inte nu. Det som hänt visar att det finns ett fundamentalt fel hos överförmyndaren i Örnsköldsvik. Det bör utredas och det är den politiska maktens ansvar att se till att det blir gjort och att adekvata åtgärder därefter vidtas.

Förvaltaren har haft i uppdrag att förvalta Therese egendom, bevaka hennes rätt och sörja för hennes person. Uppenbart har förvaltaren brustit i det sista. Therese har berövats friheten att inom ramarna för sin kapacitet röra sig i en känd omgivning. Det är fullt möjligt att ett brott begåtts. Olaga frihetsberövande begränsas inte till att fysiskt hindra en persons rörelsefrihet.

Regeringsformen ger medborgarna informationsfrihet: ”frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden”.

Att förvägra Therese en telefon att upprätthålla kontakten med sina föräldrar med, är alltså inte bara att uppvisa en likgiltighet inför hennes behov. Det strider mot regeringsformen.

Det är också fallet med Therese rörelsefrihet, ty regeringsformen säger: ”Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.”

Den yttersta likgiltigheten är att anse att den som stilla betraktar en person drunkna ska gå fri ansvar. Så illa är det inte i fallet Therese, men det krävs likgiltighet för att ha överseende med att tillsyn utförs slappt och med ointresse.

Mitt parti tycker annorlunda. Både fallet Therese och tidigare Arne Gavelin är principiellt viktiga politiska frågor då de rör individens ställning gentemot det allmänna och särskilt då inträngande i privatlivets helgd och begränsning av rättshandlingsförmåga.

Sven Valerio
Alternativ för Sverige