Debattartikel: SD överger invandringsfrågan för att bli stödparti åt M

– Tidningen Bulletin drog tillbaka löfte om publicering

Bakgrundsinfo:

Upprepade gånger under sommaren har tidningen Bulletin bett Alternativ för Sverige att inkomma med en debattartikel inför valet.

“Vi på Bulletin erbjuder er att skicka in en saklig debattartikel till oss för publicering”, skrev redaktionschefen Tomas Hedlund i ett mejl i juni.

I juli upprepades det: “Vi kontaktade er tidigare om att ni gärna får komma in med debattartiklar till oss på Bulletin”.

Den 31 augusti skickades nedan artikel in, varpå Tomas Hedlund godkände den och bad om ett pressfoto på Gustav Kasselstrand till artikeln. Det skickades in, men bara några timmar senare fick partiet ett nytt mejl från Ofer Maimon Gralvik, ansvarig utgivare och debattredaktör, som meddelar att Bulletin inte kommer att publicera en enda artikel från Alternativ för Sverige.

“Hej Gustav!

Det har skett en kommunikationsmiss på tidningen. Vi kommer inte att publicera denna eller andra debattartiklar från AfS i Bulletin.

Jag ber om ursäkt, det hela är pinsamt, då ni fått en inbjudan att skriva.”

Nedan följer debattartikeln i sin helhet:

SD överger invandringsfrågan för att bli stödparti åt M

Mitt tidigare parti Sverigedemokraterna formar numera sin politik utifrån ett enda mål som överskuggar allt annat: att bli godkänt som stödparti till Moderaterna och Kristdemokraterna. I den gemensamma budgeten som just nu styr Sverige, finns inga formuleringar om stoppad – eller ens minskad – asyl- och anhöriginvandring. Det enda man är överens om är att verka för en asyllagstiftning på EU:s miniminivå först efter nästa val, vilket i verkligheten betyder en fortsatt massiv invandring. Undergivenheten är ovärdig, och visar dessvärre att partiet inte förstår hur akuta problem Sverige har.

Det är värt att påminna om att Sverige just nu styrs av båda blocken, något som nästan aldrig hörs i debatten. Socialdemokraterna regerar med stöd av V, MP och C. Statsbudgeten däremot är framförhandlad av SD, KD och M. 

Statsbudgeten är det enskilt viktigaste verktyg som partierna har för att förverkliga sin politik. Det är realpolitik: hur ska intäkter genereras och hur ska utgifter fördelas? Vi har redan nu fått en tydlig bild av hur SD-KD-M skulle styra Sverige om de segrar i årets val. Budgeten visar att det inte skulle bli någon märkbar skillnad.

Sverigedemokraterna valde, trots tidigare utspel om att partiet kräver proportionerligt inflytande, att reducera sig själva till ett rundningsmärke i budgetförhandlingarna. De stora vinnarna är istället M och KD, som säkrat stöd från SD utan att behöva göra några eftergifter till partiet i den för SD-väljarna viktigaste frågan: invandringen. 

I själva verket är det bara en marginellt invandringspolitisk reform som finns med i budgeten, nämligen att Migrationsverket ska få ett antal hundra miljoner kronor för fler förvarsplatser och fotbojor. Inte en enda skrivelse finns med om stoppad, eller ens minskad, invandring. Naturligtvis har även återvandring utelämnats helt.

Oscar Sjöstedt, som jag i och för sig betraktar som en mycket kompetent person, fick enligt mina källor i partiet order om att gå med på i stort sett vad som helst för att möjliggöra den gemensamma budgeten. Att budgeten skulle gå igenom, oavsett innehåll, var det enda målet partiledningen hade.

Invandringen har därför inte varit en stridsfråga, eftersom det är för känsligt för Moderaterna och Kristdemokraterna. Som de tyngsta förslagen i budgeten lyfte Sjöstedt fram kriminaliteten, pensionerna, bensinskatten (som sänktes med blott 50 öre) och inkomstskatten, och tillade sedan till SVT: “Det ligger också, delvis vid sidan om, en överenskommelse om en inriktning på en migrationspolitik som går i betydligt mer restriktiv riktning än nuvarande”.

För det första är det värt att notera vad Sjöstedt säger. “Delvis vid sidan om budgeten” är politikerspråk för att det ligger utanför budgeten. Det bekräftas också av pressmeddelandet från de tre partierna, som skriver:

“Därför är vi överens om att gemensamt verka för migrationspolitiska reformer efter nästa val”. 

Budgeten som nu styr Sverige innebär att inte ens ett kommatecken förflyttas i den nuvarande migrationslagstiftningen. När möjlighet fanns, varför valde man att fortsätta med samma invandring som regeringen redan fört, trots de enorma kostnader – ekonomiskt, kulturellt och socialt – som det innebär?

För det andra säger en “betydligt mer restriktiv riktning” knappt någonting alls. Sverige beviljar rekordhöga 90 000 nya medborgarskap varje år och därutöver omkring 100 000 nya uppehållstillstånd. Ytterligare 100 000 väntar på att deras ansökan om medborgarskap ska godkännas. Här borde SD dra i nödbromsen och kräva ett asylstopp samt ett stopp för utfärdande av nya medborgarskap. Formuleringen om en “betydligt mer restriktiv riktning” leder till att landet fylls med nya invandrare och att problemen växer sig större. Denna påstått restriktiva politik ska tydligen vara anpassad “efter den rättsliga miniminivån enligt EU-rätten”. Det är förstås otillräckligt. Det SD-KD-M tycks ha missat är att flera länder, som Ungern och Polen, nu kämpar emot den allt mer liberala invandringslagstiftning som kommer från EU. Bland annat är unionen i full färd med att avskaffa Dublinförordningen, och vill nu att de 700 000 asylsökande som kommer till EU varje år ska fördelas mellan samtliga länder istället för det första land de kommit till. Sverige kommer att tvingas ta emot tiotusentals av dessa asylsökande. Hur går det ihop med Jimmie Åkessons retorik om ett asylstopp?

På sin hemsida skyltar Sverigedemokraterna med asylstopp och återvandring. Men när det verkligen gäller, tar man inte ens med sig frågorna till förhandlingsbordet. Det kan inte tolkas på något annat sätt än att Sverigedemokraterna är redo att ställa sig på huvudet inför Moderaterna och Kristdemokraterna, i desperat hopp om att bli godkända som samarbetspartner.

Givetvis måste alla partier vara redo att kompromissa i förhandlingar. Men kompromiss betyder inte kapitulation, vilket somliga tycks tro. En god kompromiss vore att kräva asylstopp och gärna inledd återvandring, och i gengäld ge upp kraven i andra frågor som är mindre viktiga för SD men av stor betydelse för de borgerliga partierna. Om SD så övergav varenda fråga, utom just kravet på asylstopp och aktiv återvandring, så hade det varit en bättre kompromiss än den kapitulation som man nu har gått med på.

Gustav Kasselstrand
Partiledare, Alternativ för Sverige