Försvarspolitik

En av det svenska försvarets största styrkor var tidigare dess folkliga förankring. I dag har alltför få svenskar egen erfarenhet av försvaret. Det har lett till en klyfta mellan försvaret och folket som bidragit till bilden av försvaret som vilket jobb som helst, istället för en plikt och en nödvändighet. Värnplikten är visserligen återinförd på papperet men antalet värnpliktiga fortsätter att vara mycket lågt: omkring 6000 per år, under 10 procent. Ingen skulle betrakta skolplikten som allmän om lika få gick i skolan. Antalet som överhuvudtaget mönstrar är även det mycket lågt, endast 15 000.

Alternativ för Sverige menar att värnplikt i ordets rätta bemärkelse är när merparten av en årskull genomför militärtjänst. Det måste därför på sikt vara regel snarare än undantag att män gör värnplikt. Den långsiktiga ambitionen ska vara att gradvis öka antalet värnpliktiga så att i storleksordningen 70-80 procent av varje kull gör värnplikten, motsvarande den nivå som Sverige tidigare haft, vilket skulle innebära omkring 40 000 värnpliktiga per år.

I dag omfattas både män och kvinnor av värnplikten. Det är en metod för politikerna att få in fler kvinnor i försvaret.

Alternativ för Sverige är för totalförsvarsplikt för både män och kvinnor vilket betyder att alla ska kallas till mönstring och sedan genomföra sin plikt i det militära eller civila försvaret. Däremot vill vi att totalförsvaret av landet ska läggas upp på samma sätt som varit en självklarhet under nästan hela Sveriges tusenåriga historia fram till alldeles nyligen. Endast män ska kunna tvingas att göra väpnad tjänst. Kvinnor ska i regel tjänstgöra i det civila försvaret, och ska inte kunna tvingas in i väpnad tjänst mot sin vilja. På det sättet bidrar alla män och kvinnor till Sveriges försvarsförmåga utan att frångå det självklara faktumet att män och kvinnor i regel är olika och bör ha olika uppgifter. En civiliserad nation försvarar sig genom att det i huvudsak är männen som strider vid fronten. Kvinnorna tar i huvudsak hand om familjer och civila uppdrag i samhället. Detta är normen och utgångspunkten, även om det naturligtvis kommer att finnas män även i det civila försvaret och kvinnor i det militära.

Försvarsanslagen, räknat som andel av BNP, sjönk i flera årtionden och nådde bottennivåer för några år sedan med omkring en procent. Det är först de senaste åren som trenden vänt.

För att kunna hävda vår territoriella integritet och vårt politiska oberoende, samt vår möjlighet att möta allvarliga kriser inom landet, krävs omedelbara höjningar av försvarsanslagen. Vi förespråkar försvarsanslag motsvarande minst två procent av BNP. Anslagen ska givetvis höjas ännu mer när omvärldsläget är försämrat. Utöver höjningen måste en långsiktigt tryggad finansiering säkras. Budgetregler bör införas som förhindrar att politikerna använder försvaret som budgetregulator genom kraftiga och plötsliga neddragningar.

Sverige hade tidigare ett avancerat och omfattande civilt försvar och civil krisberedskap. Allt detta är idag avvecklat, trots att det är en kritisk del av totalförsvarsförmågan. Ett militärt försvar fungerar inte utan ett civilt försvar. Samhället klarar inte de påfrestningar ett krig innebär om det inte finns en civil beredskap. När tiotusentals människor lämnar sina yrken för att strida, samtidigt som viktig infrastruktur slås ut (till exempel energiförsörjning och transportmöjligheter), måste såväl samhället som krigsorganisationen fortsätta fungera.

Alternativ för Sverige förespråkar en total återuppbyggnad av det civila försvaret. För att detta överhuvudtaget ska vara möjligt krävs en huvudaktör som leder verksamheten, precis som Försvarsmakten är huvudaktör för det militära försvaret. Idag finns ingen huvudansvarig för det civila försvaret. Därför förespråkar vi att en ny myndighet bildas, motsvarande Försvarsmakten men med civilt försvar som uppgift. Denna myndighet ansvarar för att alla de som inte gör värnplikt tilldelas lämpliga befattningar i det civila försvaret. Ansvarig för själva utbildningen kan vara både kommuner eller andra offentliga aktörer, redan befintliga civilförsvarsorganisationer eller andra organisationer, eller privata företag med särskild kompetens inom området. Myndigheten ska ansvara för de civilpliktigas placering samt tillse att repetitionsutbildningar genomförs. Självklart ska myndigheten också tillse att beredskapslager med mediciner, sjukvårdsutrustning, livsmedel och andra förnödenheter byggs upp och förvaltas.

I takt med att Försvarsmakten slaktats av socialdemokratiska och borgerliga regeringar upphörde också repetitionsövningar att existera helt och hållet under lång tid. Först på senare år har man lyckats genomföra ett mindre antal sådana, men det är fortfarande mycket sällsynt. Militär kunskap förvärvas under lång tid och måste tränas regelbundet för att upprätthållas. Det är oansvarigt att inte kunna allokera de förhållandevis små resurser till repetitionsövningar som krävs för att upprätthålla enskilda soldaters och sjömäns militära förmåga.

Alternativ för Sverige förespråkar att repetitionsövningar omfattar alla krigsplacerade, oavsett om man genomfört sin plikt i det militära eller civila försvaret. För vissa befattningar är det rimligt med årliga övningar, för andra mer glest, men alla som genomgått en utbildning ska som regel kallas till någon repetitionsövning.

En höjning av försvarsanslagen är inte tillräckligt; medlen måste även användas på ett effektivare sätt. Det svenska försvaret är jämförelsevis dyrt i förhållande till dess ringa storlek. Detta förklaras till stor del av höga materielkostnader som bland annat beror på att utrustning skrotas efter en onödigt kort avskrivningstid, trots att den fortfarande är funktionsduglig. Exemplen på skrotningshysterin är både många och sorgliga. Det handlar om ofta fullt fungerande och högkvalitativa fordon, vapensystem och annan utrustning. Dessutom försvinner pengar ofta i omfattande byråkrati eller meningslösa tjänster istället för att bygga krigsförband.

Alternativ för Sverige menar att försvaret bör inspireras av Finland där man i allmänhet undviker att skrota funktionsduglig materiel. Vi vill sätta stopp för slöseriet inom försvaret genom att materiel som inte används i första hand förrådställs och endast i undantagsfall skrotas. Utöver detta måste de ekonomiska resurser som försvaret får tydlig omsättas i ökad försvarsförmåga. Försvaret ska banta administration och byråkrati, och eftersträva betydligt mer effektiv användning av de resurser man tilldelas. Myndighetens ekonomiska styrning och uppföljning får återkommande kritik, och måste därför förbättras. Dessutom måste regeringens uppföljning av försvarsmaktens mål- och resultatuppfyllelse ske oftare än idag. För det krävs att Försvarsmakten är tydliga till politikerna om vilken förmåga som kan uppnås med en viss resurshöjning, samt att politikerna är tydliga om vilken förmåga som ska uppnås.

Vi menar att ett trovärdigt försvar enbart kan byggas och upprätthållas genom en stark folklig förankring. Därför måste försvaret avpolitiseras. För trovärdigheten, såväl internt som externt, krävs att försvarets uppgift renodlas till att vara just ett försvar av Sveriges territorium och folk. Försvaret och överbefälhavaren ska inte delta i Pridefestivalen eller andra politiskt laddade manifestationer. Inte heller ska försvaret bedriva PR-verksamhet som kan uppfattas som vinklad eller politiserad, eller som i allmänhet torgför diffusa föreställningar om regeringens för tillfället rådande värdegrund, då detta riskerar att undergräva förtroendet för försvaret som hela det svenska folkets institution.

Alternativ för Sverige vill att försvaret – precis som alla andra myndigheter – ska ägna sig åt sin kärnuppgift och vara politiskt neutralt, inte agera opinionsbildare i samhällsdebatten. I försvarets fall är detta av särskild vikt, då den folkliga förankringen är avgörande för Sveriges gemensamma värnkraft i en kris- eller krigssituation.

Sverige står inför nya hot. Idag kommer dessa framför allt inifrån. Det handlar om terrorism och annan brottslighet som är grov eller systemhotande. Tyvärr klarar polisen inte av att säkerställa lag och ordning i vissa delar av landet. Medborgare får se privat eller allmän egendom förstöras eller plundras. Vägspärrar upprättas av kriminella som kontrollerar vem som får tillträde till ett område. Blåljuspersonal och välfärdspersonal som till exempel hemtjänst kan inte fullgöra sina uppgifter när till exempel upplopp råder. Staten kan inte längre sägas kontrollera dessa områden.

Alternativ för Sverige anser att lag och ordning alltid måste upprätthållas. I första hand ska givetvis polisen själva ansvara för att lösa detta, men om ordningsstörningar eller brottslighet är så allvarliga att polisen inte räcker till är det självklart att Försvarsmakten ska kunna bistå polisen. Det gäller inte bara vid terrorism, systemhotande upplopp eller annan brottslighet, utan även gränskontroller.

En anslutning till Nato är en säkerhetspolitisk risk för Sverige och därmed övriga Norden. Nato är en institution där medlemsländerna avsäger sig försvars- och säkerhetspolitiskt självbestämmande och underkastas utländsk militär och politisk makt. Nato har helt andra geopolitiska intressen än ett litet neutralt land som Sverige. När som helst riskerar Sverige att dras in i krig eller konflikter som vi själva inte valt och som inte angår oss det minsta. Sverige har redan nu i alltför stor utsträckning deltagit i Natoledda krig som äventyrar vår neutralitet. Internationella insatser där Sverige utövar militär makt ska föregås av folkomröstning där svenska folket har vetorätt. Natomedlemskapet försämrar kraftigt Sveriges möjlighet att verka som fredsförhandlare i krig eller medlare i konflikter.

Alternativ för Sverige anser inte att en anslutning till en allians garanterar fred eller ens hjälp i händelse av krig. Vår egen säkerhet kan i slutändan endast tryggas genom egen försvarsförmåga. Historien är full av exempel på hur länder som varit anslutna till en allians ändå stått själva när angreppet varit ett faktum. Även om det förstås inte går att bortse från att Nato-anslutning kan innebära att vi får begränsad hjälp av vissa länder i alliansen, är vi övertygade om att riskerna med Nato överväger. Ett svenskt Nato-medlemskap innebär att risken att Sverige dras in i krig ökar, inte minskar. Vidare bör även värdlandsavtalet med Nato rivas upp eftersom det möjliggör för Nato att placera trupper och vapen – även kärnvapen – i vårt land. I den mån Sverige ska söka en allians ska det vara med våra nordiska grannländer, som vi har gemensamma intressen med och som inte riskerar att dra in oss i främmande konflikter. Eftersom de nordiska länderna nu är, eller är på väg att bli, Nato-medlemmar är det dock inte realistiskt att en sådan allians kan realiseras på kort sikt. Därför kvarstår kraftigt upprustad försvarsförmåga och utvecklat bilateralt försvarssamarbete med de nordiska länderna, framför allt Finland, som de två viktigaste åtgärderna just nu.

Precis som vi inte vill att andra länder ska lägga sig i svenska angelägenheter, bör Sverige anamma samma förhållningssätt gentemot övriga världen. Sveriges försök att vara en moralisk stormakt måste upphöra. Vi vill ersätta den så kallade “feministiska utrikespolitiken” med en vuxen utrikespolitik som i varje givet läge tillvaratar Sveriges intressen.

Det ligger i Sveriges intressen att ha diplomatiska relationer med alla länder. Dialog ökar förutsättningarna för handel och fred. Särskilt viktigt är det att Sverige har diplomatiska relationer med världens stormakter, men också med till exempel länder i Afrika och Mellanöstern vilka vi önskar etablera återvandringsavtal med, samt med länder i hela Europa för att underlätta handel och samarbete i gränsöverskridande frågor som miljö, handel och brottslighet. Vi övertygade om att framgångsrik dialog med andra länder är gynnsamt för Sverige. Dialog betyder inte att Sverige ser landet som ett föredöme eller en allierad.

Alternativ för Sverige är ett Europavänligt och därmed EU-kritiskt parti. EU hotar idag såväl nationernas självständighet som deras fredliga samexistens. Sverige är svenskt, nordiskt och europeiskt. Vi värnar den svenska särarten samtidigt som vi delar ett gemensamt nordiskt och europeiskt kulturellt arv. De europeiska folkens särart måste respekteras och bejakas, i motsats till dagens globalistiska och överstatliga EU som försöker strömlinjeforma politiken för alla länder och skapa ett Europas förenta stater under Bryssel.

Alternativ för Sverige förespråkar en verklig europeisk gemenskap till skillnad från den chimär till gemenskap som det överstatliga EU erbjuder. Sverige ska återta sin självständighet och lämna EU. Vi förordar ett mellanstatligt europeiskt samarbete där avtal och överenskommelser görs bi- eller multilateralt, och alltid med godkännande av alla inblandade parter.

Ett starkare nordiskt samarbete är en nödvändighet i en orolig omvärld. Tyvärr har det nordiska samarbetet nedprioriterats till förmån för EU. Ett starkare nordiskt samarbete, på mellanstatlig grund, är ett mycket bättre alternativ än EU. Det beror på att de nordiska länderna är så lika att vi kan och bör fatta beslut som gäller hela Norden. Nordiska rådet beslutade till exempel om nordisk passfrihet redan på 1950-talet.

Alternativ för Sverige vill att Nordiska rådet bör förändras i grunden. Idag tillsätts ledamöterna direkt av partierna utan val. Nordiska val bör istället inrättas, där de nordiska folken väljer sina egna nationella representanter till ett nordiskt parlament som beslutar i pan-nordiska frågor. Det nordiska parlamentet bör, precis som Nordiska rådet idag, sammanträda minst en gång per år. Det nordiska samarbetet skulle med vårt förslag få en tydlig uppgradering, från diskussionsklubb till maktfaktor.