Kriminalpolitik

I Sverige idag finns oroväckande tendenser att brottsligheten ska bekämpas genom att Sverige blir ett övervakningssamhälle där staten ser allt vi gör. Benjamin Franklin skrev “de som offrar livsviktig frihet för tillfällig säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”. Sverige blir inte ett bättre samhälle av oproportionerliga integritetskränkningar från stat mot medborgare. Ändå är det just sådana förslag som nu läggs fram. I stort sett kommer även icke-brottsmisstänkta medborgare få sin integritet kränkt genom hemlig avlyssning, husrannsakningar, visitationszoner och kameraövervakning. Trots att detta sker i allt större utsträckning har brottsligheten fortsatt att växa. Det beror på att man inte hanterar själva roten till problemen, vilket är den sönderslagna tilliten och gemenskapen som fanns tidigare i vårt land. Då hade vi låg kriminalitet och nästan ingen övervakning.

Alternativ för Sverige anser att laglydiga, icke-brottsmisstänkta medborgare måste skyddas inte bara mot kriminalitet utan också mot integritetskränkningar från den myndighet som är satt att skydda dem. Vi anser att den mest effektiva kriminalpolitiken är den som skapar färre kriminella. Det sker genom ett samhälle med hög tillit, alltså ett homogent och inte ett mångkulturellt samhälle. En polisstat som övervakar allt vi gör kommer inte att göra oss trygga.

Naturligtvis måste polisen kunna använda proportionerliga vapen och metoder för att bekämpa kriminalitet, och i extrema fall måste även hjälp av militär kunna begäras för att skydda den laglydiga delen av allmänheten, till exempel vid våldsamma upplopp, terroristbrott, plundring och allmän anarki. I alla lägen är det viktigt att laglydiga medborgares integritet skyddas i betydligt högre utsträckning än idag.

Sverige är idag ett land där brottslingar döms till så låga straff att det ofta är ett hån mot brottsoffret, som i många fall får psykiska eller fysiska men för livet. Förövaren kan i flera fall återgå till det fria efter ett samtal hos sociala myndigheter eller en kort sejour på fängelse med hotellstandard.

Alternativ för Sverige förespråkar betydligt strängare straff, huvudsakligen för att ge upprättelse till brottsoffret. Vi menar att påföljdens tre komponenter – straff, prevention och rehabilitering – hänger ihop och inte kan ses som isolerade från varandra. Ett kännbart straff innebär brottsprevention genom att allmänheten är skyddad från den inlåsta brottslingen. Under fängelsetiden får brottslingen möjlighet till rehabilitering. Det får aldrig råda några tvivel om att samhället står på brottsoffrens istället för brottslingens sida. Straffet måste vara i paritet med den allmänna rättsuppfattningen, vilket i dagens Sverige betyder kraftfullt höjda straff för de flesta brott. Enbart att höja taket i straffskalan för olika brott är heller inte tillräckligt eftersom domstolarna notoriskt dömer i den lägre änden av skalan. Politiken måste säkerställa att högre straff döms ut över hela skalan, från mildare till grövre brott.

Vissa brott är så avskyvärda, och vissa kriminella är så farliga, att ett civiliserat samhälle inte ska släppa ut dem igen. Det handlar framför allt om de grövsta vålds- och sexualbrottslingarna, så som mördare, pedofiler och gruppvåldtäktsmän. Om de släpps ut i samhället är det inte bara ett hån mot offren, utan också en mycket stor risk att de begår nya vedervärdiga brott. I dessa fall finns två alternativ: livstids fängelse och dödsstraff. Dödsstraffet är avskaffat i Sverige, och livstids fängelse finns inte i praktiken eftersom praxis är att man benådas efter en tid: en livstidsdömd avtjänar endast 16 år i fängelse i genomsnitt.

Alternativ för Sverige förespråkar möjligheten att döma de grövsta brottslingarna till verkliga livstidsstraff, där benådning inte kan ske. I vissa fall ska benådning kunna vara möjligt, men det ska endast beviljas om synnerligen starka skäl finns. Partiet förespråkar också att dödsstraffet återinförs. I regel kommer livstid att vara den huvudsakliga påföljden för grova brottslingar, men i vissa fall skulle även det vara ett för milt straff varför dödsstraff vore den enda möjliga påföljden. Det kan till exempel handla om de grövsta fallen av vålds- och sexualbrott, så som vissa synnerligen grova misshandelsfall, mord, våldtäkter och pedofilbrott.

Lika viktigt som straffskärpningar är också att straffen avtjänas omedelbart efter dom. I dagens Sverige ser det inte ut så. Överfulla fängelser har orsakat platsbrist, vilket orsakat att omkring 2 500 dömda brottslingar går fria i väntan på att få avtjäna sitt straff. Samtidigt är platsbristen inte hela förklaringen: i regel är det tre månader från det att domen faller till att straffet börjar avtjänas.

Alternativ för Sverige skulle naturligt komma till rätta med platsbristen genom vårt återvandringsprogram, som skulle säkerställa att majoriteten av de svenska fängelseplatserna skulle frigöras eftersom en majoritet är invandrare eller utlänningar. Samtliga dessa kommer att utvisas ur landet, redan under pågående strafftid, och få avtjäna resten av sina straff i hemlandet eller tredje land som vi tecknar avtal med. I vårt Sverige skulle samtliga brottslingar som dömts till fängelse omedelbart tas i förvar av Kriminalvården efter lagakraftvunnen dom, antingen i häkte eller på anstalt. Detta säkerställer såväl upprättelse till brottsoffret, samt tar helt bort problemet med att många brottslingar inte infinner sig när det är dags att börja avtjäna straffet.

I Sverige är det ytterst ovanligt att brottslingar sitter av hela fängelsestraffet.
Detta på grund av nuvarande ordning där brottslingar nästan alltid blir villkorligt frigivna efter två tredjedelar av straffet. Det gäller även de grövsta brottslingarna. Datum för den villkorliga frigivningen planeras redan då avtjänande av fängelsestraffet påbörjas.

Alternativ för Sverige anser att en sådan omfattande och lättvindigt utdelad straffrabatt rimmar dåligt med gängse rättsuppfattning och urholkar förtroendet för rättsstaten. Det straff någon döms till ska också vara det straff personen avtjänar. Vi anser att hela det fängelsestraff som dömts ut ska avtjänas i fängelse, oavsett hur väl brottslingen har skött sig under tiden. På det sättet skapas en större respekt för de straff som utdöms och konsekvensen av att begå brott blir mer kännbar. Personer som missköter sig, vägrar arbeta i fängelset, vägrar delta i rehabiliterande behandling eller försöker rymma ska istället kunna hållas kvar en begränsat längre tid, efter domstolsbeslut. Alternativ för Sverige anser att gott beteende ska premieras och dåligt beteende bestraffas.

Standarden på svenska fängelser är idag alldeles för hög i förhållande till karaktären på de brott som den kriminella begått. De intagna har eget rum, sysselsättning och mat som en student eller pensionär bara skulle drömma om. Tillgång till lyxutrustning som egen TV och TV-spel, filmer, gym och kurser i exempelvis matlagning är standard. Utöver det kan de kriminella studera eller arbeta under sin fängelsetid och många fängelser anordnar också underhållning i form av uppträdanden av trubadurer eller komiker. Dygnskostnaden för en intern är över 3000 kronor, bland de högsta i Europa.

Alternativ för Sverige vill att ett straff ska vara ett straff, inte en trevlig upplevelse för de kriminella. Budgeten för såväl matkostnader som tillgång till icke-nödvändig utrustning behöver sänkas radikalt. Möjligheten att arbeta för att tjäna pengar tas bort. Istället bör straffarbete kunna införas där de kriminella, i den mån det går, utför samhällsnyttiga åtgärder som exempelvis städning eller sanering av klotter.

Omkring en tredjedel av de som avtjänar fängelsestraff i Sverige är utländska medborgare. Hur många av de resterande två tredjedelarna som är utrikes födda, eller födda i Sverige med invandrarbakgrund, finns det inga fullständiga uppgifter på. Med tanke på invandrares extrema överrepresentation i brottsligheten rör det sig utan tvekan om en betydande majoritet av alla intagna som inte är svenskar. Med dagens lagstiftning är det mycket få som utvisas. Endast utlänningar kan utvisas, men det sker i liten utsträckning och de allra flesta utländska kriminella får stanna i Sverige. Till råga på allt sker utvisningen först efter avtjänat straff. För samhället innebär det stora kostnader, och för många kriminella är tid i svenskt fängelse en betydligt bättre tillvaro än hemlandet kan erbjuda.

Alternativ för Sverige förespråkar en helt ny ordning för utvisningar. Utlänningar som begår brott i Sverige ska utvisas före, inte efter, avtjänat straff. Straffet ska istället avtjänas i fängelse i hemlandet eller annat, tredje land, som Sverige tecknat avtal med. Invandrare som fått svenskt medborgarskap ska som huvudregel få medborgarskapet återkallat vid brottslighet, och behandlas därefter som ovan nämnda utländska brottslingar. Samma ordning ska gälla även retroaktivt för samtliga nu intagna invandrade brottslingar. Utvisning ska alltid ske på livstid per automatik, vilket effektivt skulle bryta åklagares och domares makt över en så viktig princip. Om brottslingens familj eller klan passivt eller aktivt möjliggjort brottsligheten ska även dessa kunna utvisas.

Sverige har enligt lag en långtgående nödvärnsrätt. Rätt att agera i nödvärn ges inte bara vid påbörjat eller överhängande risk för angrepp mot person eller egendom, utan också vid flera andra tillfällen så som inbrott. Nödvärnsrätten är långtgående också i fråga om det våld som får brukas: det får inte vara “uppenbart oförsvarligt” vilket i praktiken innebär mycket långtgående befogenhet att slå tillbaka angreppet. Även om gränsen överskrids, kan så kallad nödvärnsexcess råda om situationen är sådan att den angripne “svårligen kunde besinna sig”, och gärningen betraktas inte heller då som brottslig. Trots att lagen inte har förändrats, har ändå domstolspraxis gjort att tillämpningen av lagen blivit mycket mer restriktiv. Rätten till nödvärn är kraftigt försvagad i dagens Sverige och vid flera uppmärksammade fall har den som brukat nödvärn dömts till fängelse. Huvudproblemet ligger hos domstolarna, som kringgår lagens innebörd.

Alternativ för Sverige anser att nödvärnslagstiftningen, så som den formuleras i brottsbalken, ska värnas. Lagen ska ge medborgare som blir angripna av kriminella långtgående möjligheter att bruka självförsvar. Vi vill att riksdagen kommer tillrätta med domstolarnas missbruk av lagen och klargör lagens syfte, nämligen långtgående möjligheter för medborgare att försvara sig mot kriminella. Vidare bör laglydiga medborgare, som har genomgått vapenutbildning genom värnplikt eller civila utbildningar och som i övrigt klarar säkerhetsprövningen, få ökade möjligheter att inneha vapen i sitt eget hem – inte bara för jakt eller sportskytte utan även i rent försvarssyfte. Detta för att medborgares möjlighet att utöva nödvärn ska upprätthållas inte bara rent juridiskt utan också rent praktiskt i händelse av angrepp.

Polismyndigheten har en längre tid kritiserats kraftigt, både internt och externt. Kritiken har varit befogad. Problemen har framför allt uppstått på grund av inkompetenta och politiskt färgade chefer som inte vill eller klarar att genomföra myndighetens viktigaste uppgifter -- att minska brottsligheten. I myndigheten återfinns fortfarande många duktiga poliser, som skulle kunna göra ett betydligt bättre jobb med en kompetent ledning.

Alternativ för Sverige anser inte att Sverige behöver fler poliser. Med ett omfattande återvandringsprogram av bland annat kriminella klarar sig Sverige på färre poliser än idag. Ett homogent samhälle med hög tillit kommer ha så låg brottslighet att det inte finns något behov av fler poliser. Ju fler poliser myndigheten ska rekrytera, desto större är dessutom risken att fler blir poliser som inte håller måttet. Den viktigaste satsningen handlar därför om att höja lönen och förbättra arbetsvillkoren inom yrket, så att nuvarande och framtida poliser stannar kvar i myndigheten. Poliser ska vara poliser, och inte dränkas i meningslöst administrativt arbete. För sådana uppgifter behövs istället civil personal. Polismyndigheten ska vara opolitisk och enbart fokusera på sina kärnuppgifter. Det innebär att företrädare för polismyndigheten inte ska uttala sympatier för eller emot partier eller politiker, och inte heller delta i arrangemang med politiska förtecken.

Den som begår flera brott får en så kallad mängdrabatt; exempelvis får någon som begått tre grova stölder inte tre gånger straffet, utan andra och tredje stölden straffas lindrigare. Rabatterade straff utdöms därför ju fler brott en person har begått. Det nuvarande systemet ligger inte i linje med människors uppfattning om hur rättsskipningen bör gå till. Det eroderar istället förtroendet för rättssystemet. Brottsoffren får med nuvarande system inte den upprättelse de förtjänar.

Alternativ för Sverige förespråkar därför att mängdrabatten avskaffas. Samtliga brott som den kriminella har begått ska tas på på lika stort allvar och värderas lika högt vid utmätning av straff.

Nämndemannasystemet innebär att det i de lägre domstolsinstanserna sitter politiskt tillsatta icke lagfarna medborgare och dömer. I tingsrätten är nämndemännen i majoritet medan de i hovrätt är i minoritet, och i högsta domstolen inte sitter med alls. Grunden i detta system är egentligen god, och har anor i svenska vikingatiden då fria män samlades för ting. Det handlar om att säkerställa att rättskipningen har folklig förankring, till exempel genom påföljder som motsvarar det allmänna rättsmedvetandet. Samtidigt kan ett sådant system missbrukas och istället erodera legitimiteten för rättsväsendet, vilket är fallet i Sverige idag.

Alternativ för Sverige anser att nämndemannasystemet behöver reformeras. Dagens stora problem är att nämndemannasystemet är politiskt genom att det är de politiska partierna i kommunfullmäktige som rekryterar och utser nämndemän. Vi anser att de politiska partierna inte ska involveras i någonting som har med nämndemannasystemet att göra. Istället ska alla medborgare som har ett ordnat leverne och som anses vara kompetenta nog att tjänstgöra i domstol, kunna anmäla sig som nämndemän. Dessutom måste en mycket mer omfattande juridisk utbildning erbjudas varje nämndeman, som ska klaras genom muntliga och skriftliga prov före tjänstgöring. Nämndemannasystemet får inte eroderas av att nämndemännen är politiskt färgade eller inkompetenta.

I Sverige är det mycket sällsynt med ekonomisk belöning för avgörande tips i polisutredningar. Att lämna tips till polisen kan istället leda till att man tvingas medverka på rättegången som vittne och i värsta fall till att man själv eller ens anhöriga blir hotade av kriminella.

Givetvis bör ett samhälle med hög moral innebära att medborgarna oegennyttigt vill hjälpa polisen att klara brottsutredningar eller för den delen att hitta illegala invandrare. Samtidigt går det inte att bortse från den effekt som ekonomisk belöning skulle kunna innebära genom att fler utredningar klaras upp. Alternativ för Sverige vill därför att den som kan ge avgörande tips i brottsutredningar eller om var illegala invandrare befinner sig, ska kunna få ekonomisk belöning för detta.

Det utländska tiggeriet är ett importerat problem från främst vissa EU-länder och ska förbjudas omgående. Tiggeriet förfular stadsbilden och ofredar medborgarna i deras vardag. I vissa fall inkräktar de på annans mark och lämnar efter sig en sanitär olägenhet. Reglerna för att avhysa tiggarna är i dagsläget krångliga och innebär att det tar för lång tid innan avhysning kan genomföras.

Alternativ för Sverige förespråkar nolltolerans mot utländskt tiggeri och all den brottslighet som följer i dess spår. Några andra lösningar på problemet än att kriminalisera tiggeriet och att omedelbart utvisa tiggarna finns inte.