Landsbygdspolitik

Alternativ för Sverige är ett miljövänligt parti. En god närmiljö och en rik biologisk mångfald är centralt för oss. Naturen bidrar med en rikedom för människan som ingen teknik och inga pengar i världen kan åstadkomma. Dagens samhälle har tyvärr i stor utsträckning glömt bort naturens värde till förmån för ett ensidigt fokus på ekonomisk tillväxt. Alltför ofta betraktas naturen som en outnyttjad ekonomisk resurs vars värde kan mätas i pengar. Miljörörelsen, som tidigare fokuserade på viktiga miljöfrågor i Sverige är idag fullt upptagna med klimataktivism på global nivå där Sveriges insats är försumbar i det stora sammanhanget. En rad olika miljöproblem i vårt eget land har därför fått stryka på foten till förmån för ett svenskt stormaktskomplex i den internationella klimatdiskussionen.

Alternativ för Sverige är inte miljö- eller energidogmatiker. I ett modernt samhälle uppstår ofrånkomligen konflikter mellan tillgång till en orörd miljö å ena sidan, och tillgången till energi å andra sidan – det går inte att helt undgå. Samhällets behov av energi är för stort för att man dogmatiskt ska kunna göra det mest miljövänliga i alla givna lägen. Energipolitiken måste därför utformas med stor hänsyn till miljön och utgå från frågan om vilken miljöpåverkan vi kan tolerera. Beslut inom ett politiskt område får inte leda till oproportionerliga negativa miljöeffekter. Beslut får heller inte fattas med ensidigt fokus på ekonomisk lönsamhet, eftersom värdet av god miljö och bevarad natur inte går att kvantifiera på det sättet. Den största insatsen för miljön gör vi dock om individer och samhälle överger rådande konsumtionshysteri och utopier om evig ekonomisk tillväxt i en begränsad värld, och istället återgår till ett liv där andra värden än de rent ekonomiska står i fokus. Vi vill eftersträva en politik och kultur som är mer stationär, traditionsorienterad och inriktad på kvalitet snarare än kvantitet.

Idag utgör skatt omkring hälften av priset för en liter bensin eller diesel. På produktkostnaden finns hela fyra olika skatter: först moms, följt av energiskatt, därefter koldioxidskatt, och slutligen en andra moms som läggs på de två föregående skatterna. Den exempellösa straffbeskattningen har gjort att Sverige har världens högsta bränslepriser, vilket slår hårt mot miljoner svenskar som är beroende av bilen i sin vardag: både för arbetet och under fritiden. Utöver de höga skatterna, finns sedan flera år tillbaka också en så kallad reduktionsplikt. Det innebär att producenten tvingas blanda dyra biodrivmedel i bensinen och dieseln, vilket höjer priset för konsumenten.

Alternativ för Sverige anser att de höga bränslepriserna är en av de största förklaringarna till avfolkningen av landsbygden, och därmed också ett av de största hindren för den ruralisering som skulle kunna bli verklighet. Vi ser ingen anledning till att Sverige ska ha riktade straffskatter på bränsle, vilket inte påverkar världens utsläpp utan som bara gör det svårt för oss att klara vardagen i vårt eget land. I de städer där biltrafiken måste minska, på grund av till exempel långa köer eller luftföroreningar, finns det betydligt fler effektiva sätt att göra det på än genom punktskatter på bensin och diesel. Det kan handla om att erbjuda fler alternativ till bilen, att leda bort trafik från stadskärnor eller att ha vägtullar vid vissa tidpunkter.

Före 1990-talet var i stort sett all samhällsviktig infrastruktur i vårt land svenskägd genom myndigheter eller statliga bolag. De senaste årtiondena har stora delar av infrastruktur inom områden som transport, energi, försvar, kommunikation och betalsystem sålts ut till privata aktörer, i många fall utländska. Det betyder att vi tappat kontrollen över svensk infrastruktur som är avgörande för att samhället ska fungera. När vi inte själva kontrollera vår infrastruktur blir Sverige sårbart. Situationen kan leda till att Sverige utsätts för påtryckningar och informationsläckage. Det försämrar också våra möjligheter att leda landet i kris eller krig. Mindre viktig, men inte obetydlig, infrastruktur kan i vissa fall få ägas av svenska företag.

Alternativ för Sverige förespråkar ett nationellt ägande av samhällsviktig infrastruktur. Det offentliga bör under kontrollerade former återta ägandet över de delar som har privatiserats, genom att inte förnya kontrakten och, i vissa fall, bryta kontrakten i förtid och ersätta ägaren ekonomiskt.

Sverige har en lång tradition av ett nära förhållande till, och respekt för, djur och natur. Det som i många länder anses vara en tillräcklig standard för boskap och husdjur, ses i vårt land som etiskt förkastligt. Därför är det beklagligt att en stor del kött och animaliska produkter på den svenska marknaden inte lever upp till det huvuddelen av svenskarna skulle anse vara miniminivå gällande djurens villkor. Den fria marknaden inom EU har lett till ett stort inflöde av animaliska produkter till Sverige från länder med en syn på hur djur ska behandlas som kraftigt avviker från den svenska.

Alternativ för Sverige värnar ett starkt djurskydd, och menar att samhällets syn på djurens rättigheter är en viktig indikator för samhällets grundsyn i stort. Alternativ för Sverige vill rädda svenska bönder från nuvarande kris. Det är inte rimligt att svenska gårdar tvingas lägga ned för att de följer svensk djurskyddslagstiftning och därigenom får allvarliga konkurrensnackdelar. Om svenskt jordbruk ska överleva behövs en mer rättvis konkurrenssituation och flera steg bort från den frihandel som idag kännetecknar jordbrukspolitiken. För att detta ska vara möjligt krävs ett EU-utträde.

Fram till 1990-talet fanns i Sverige ett nationellt självförsörjningsmål på 80 procent, ett mål som överträffades med god marginal. Idag finns inget sådant mål. Över hälften av vår konsumtion kommer från import.

Alternativ för Sverige vill återinföra självförsörjningsmålet på 80 procent på baslivsmedel av såväl miljö- som säkerhetspolitisk hänsyn. En hög självförsörjningsgrad är avgörande för Sveriges förmåga att hantera en kris- eller krigssituation när importvägarna är ansträngda eller rentav avstängda. Det är viktigt att folket har en hög tillit till en grundläggande samhällsfunktion som livsmedelsproduktion. Lager med livsmedel, drivmedel och andra insatsvaror är sedan länge avskaffade och bör omedelbart byggas upp igen. Vi kan inte förlita oss på andra länder eller den fria marknaden för att trygga en långsiktigt hållbar försörjning av livsmedel i Sverige.

Kärnkraft är Sveriges mest tillförlitliga energikälla, som levererar stabil elförsörjning oavsett väderlek och tid på året. Kärnkraften är dock inte oproblematisk: trots att den, när allt fungerar som det ska, har noll växthusutsläpp och i övrigt inte påverkar naturen, representerar restprodukter ett problem som inte bara vi, utan även våra barn och deras barn måste ansvara för. Ett reaktorhaveri har dessutom enorma konsekvenser och riskerar göra stora arealer obeboeliga under generationer.

Alternativ för Sverige har en pragmatisk syn på kärnkraften när många andra är dogmatiska anhängare eller motståndare till detta energislag. Debatten om kärnkraft bör föras på samma sätt som till exempel vattenkraft, som trots sin förnybarhet innebär stora inverkningar på djur och natur. Vi anser dock att kärnkraften, sina brister till trots, är en nödvändighet för att vi ska klara vår energikonsumtion. Avveckling av kärnkraften kan och ska endast ske när fullvärdiga alternativ finns som kan producera el lika förutsägbart som kärnkraften har varit. I de fall kärnkraft är det bästa alternativet ska självklart modernast möjliga teknik användas. Sveriges reaktorer är idag över 40 år gamla, vilket gör att de är dyra i drift och mindre effektiva än nya reaktorer. Arbetet med att byta ut de gamla reaktorerna bör påbörjas snarast. Den senaste generationens teknik bör snarast möjligt införas på Sveriges kvarvarande kärnkraftverk, och nedstängda reaktorer bör återstartas i den mån det är möjligt.

I takt med att kärnkraften har avvecklats har tusentals vindkraftverk byggts. Idag finns större vindkraftverk i över 200 av landets 290 kommuner. Vindkraften har dock flera stora nackdelar. Till skillnad från kärnkraften är den väderberoende och det är därför omöjligt att säga när den kommer att producera el. Under vintern, när vi behöver som mest el, producerar vindkraften som minst. Avvecklingen av fullt fungerande kärnkraft kan därför aldrig ersättas av vindkraft, oavsett hur många verk som byggs, eftersom vindkraften bara producerar energi vissa dagar. Detta har lett till att Sverige behöver importera fossil energi från Europa eller köra oljekraftverket i Karlshamn som reserv under de kallaste dagarna. Utöver vindkraftens instabilitet, finns flera andra problem med detta energislag. Irreversibla ingrepp i miljön, minskad biologisk mångfald, negativa hälsoeffekter och en allmän förfulning av vårt unika naturlandskap är några av de allvarligaste effekterna av vindkraftsexpansionen.

Alternativ för Sverige anser att det var fel av Sverige att satsa på storskalig vindkraft. Vindkraften har förstört ovärderliga naturvärden och inneburit att svensk energiproduktion idag inte går att planera, vilket orsakar extrema prisförändringar beroende på väder. Vi anser att alla planer på att fortsätta vindkraftsutbyggnaden måste stoppas omedelbart. Dessutom bör befintliga vindkraftsparker gradvis stängas ned och demonteras, och i den mån det överhuvudtaget är möjligt ska landskapet återställas. Mindre, lokala vindkraftverk som försörjer ett eller flera hus i direkt anslutning till verket har vi inga problem med. Så länge vindkraften byggs ut i Sverige, bör maximal makt till kommunerna ges om att kunna stoppa oönskad produktion. Kommunala folkomröstningar ska alltid hållas, och resultatet respekteras, inför vindkraftsbyggnation. Kommunernas rätt att lägga in veto ska försvaras.

I Norrlands inland behandlas idag svenskar och andra icke-renägande samer på ett oacceptabelt sätt. Detta genom att renägande samer ges särrättigheter som andra inte har. Att renägande samer ges särrättigheter i områden som de befolkat långt senare än svenskar och andra folk i Norrlands inland, är inte rättvist. Den politik som ligger till grund för dagens situation bygger på en direkt felaktig och motbevisad historieskrivning om hur olika delar av Norrland befolkats.

Samerna pekas idag ut som landets enda urbefolkning, trots att svenskarnas förfäder kom invandrande till den skandinaviska halvön tusentals år före samernas. Av denna anledning bör också svenskarna ges status av urbefolkning. Historiskt korrekt är att tala om två urfolk i olika delar av landet, som dessutom överlag levt i harmoni med varandra.

Alternativ för Sverige betraktar sig som ett intresseparti för det svenska folket, och vi kan därför inte acceptera att svenskar behandlas som andra klassens medborgare i sitt eget land. Den positiva särbehandlingen av samisk renskötsel på andra gruppers bekostnad måste upphöra genom att alla medborgare ges samma rättigheter. Rennäringen ska reformeras och bygga på småskalig renskötsel enligt historisk tradition, det vill säga utförd på ett mindre landområde med små hjordar för att ta hänsyn till fjällvärldens flora och fauna och som ger den känsliga fjällmiljön möjlighet till återhämtning.

Vidare förespråkar Alternativ för Sverige lokala snarare än centrala förvaltningar för fjällområdet. Ingen ska bli utestängd på basis av vilken folkgrupp han eller hon tillhör. Marker som, under hot om expropriering, köpts av staten ska istället förvaltas av de människor som lever och verkar inom området.

En rättvisereform av politiken för Norrlands inland skulle innebära bättre förutsättningar även för övriga ursprungliga fjällnäringar så som jordbruk, skogsbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske. Dessa näringar ska likställas med rennäringen och ges samma förutsättningar för att utvecklas, både ekonomiskt och kulturellt. Alla folk med hävdvunnen hemortsrätt i norra Sverige ska ges rätten att bevara och utveckla sina unika traditioner, kulturer och näringar.

Sametinget tillkom som statlig myndighet i början av 1990-talet. Vi anser att det vore mer rimligt att detta återgår till att vara en intresseorganisation och remissinstans för de renägande samerna, som vilken organisation som helst, istället för att drivas som en nationell myndighet.

Globaliseringen och ökningen av internationell handel, kombinerat med modern transportteknik, har gjort tillgängligheten hög av utländska livsmedel med lågt pris. Svenskar äter idag ofta kött som producerats på andra sidan jordklotet, och ofta med metoder och konsekvenser vi aldrig skulle acceptera för inhemsk produktion. Detsamma gäller frukt och grönt där bland annat skövling av regnskog möjliggjorde odlingsmarken eller där giftiga kemikalier i allt för hög utsträckning använts.

Alternativ för Sverige vill främja närproducerad mat, både för att minska miljöpåverkan, men även för att höja vår självförsörjning och minska vårt beroende av import. Vi är motståndare till EU:s jordbrukspolitik som ser EU-länderna som en och samma marknad utan att ta tillräckliga hänsyn till varje lands unika förutsättningar att upprätthålla inhemskt jordbruk. Lagen om offentlig upphandling måste tillåta att krav ställs på att produkterna ska vara närproducerade. Det är en självklarhet att kommunernas olika verksamheter i största möjliga utsträckning ska köpa in livsmedel som gynnar lokala bönder. Vi menar att tillgången till livsmedel inte är en vara som alla andra, utan att det finns goda skäl att förespråka en protektionistisk handelspolitik när det gäller livsviktiga produkter som mat. EU:s fria marknad för jordbruksprodukter kombineras idag med en starkt protektionistisk jordbrukspolitik med höga tullar och regleringar för att förhindra import från icke-EU-länder. Sverige kan inta samma hållning mot övriga EU.

I dag spelar inte de olika energi- eller transportslagen på en jämn spelplan: somliga är kraftigt subventionerade, medan andra är förfördelade så som kärnkraft. Det gäller såväl finansieringen av deras grundläggande infrastruktur och det slitage de åsamkar, men även övriga externaliteter såsom buller och miljöpåverkan. Ojämlikheten sätter marknadskrafterna ur spel, och de effektivaste, mest lönsamma och miljömässigt bästa lösningarna används inte i den omfattning som vore optimal. Svensk energi- och infrastrukturpolitik präglas av favoriserande av utvalda transport- eller energislag, detaljstyrning och ekonomiskt och tekniskt omotiverade partiideologiska ståndpunkter.

Alternativ för Sverige förepråkar en teknikneutral energi- och infrastrukturpolitik där alla energi- och transportslag har samma villkor och där subventionsnivåer, om de anses berättigade, ska vara jämlika för alla alternativ. Incitamentssystem i form av bidrag och skatter ska utformas på en så generell nivå som möjligt för att möjliggöra likabehandling och tillse ett samhällsekonomiskt lönsamt transport- och energisystem. Vi vill därför se en grundlig genomlysning av de olika transport- och energislagens kostnadsbärande och utifrån denna omforma nuvarande system för att i så stor utsträckning som möjligt tillse teknikneutralitet.

Sverige har en målsättning om att vara koldioxidneutralt år 2045. Det är ett dumt mål att sätta, som riskerar att kosta Sverige väldigt mycket utan att påverka världens utsläpp ens på marginalen. Sverige står idag får 0,1 procent av världens utsläpp och detta enkla faktum innebär att de utsläppsminskningar vi gör i vårt land, knappast kommer att påverka de globala utsläppsnivåerna alls.

Den överdrivna fixeringen i den så kallade klimatfrågan, innebär inte att Alternativ för Sverige per automatik ser negativt på minskade koldioxidutsläpp. Olja, gas och kol är till huvudsak produkter Sverige självt inte kan producera, och ett beroende av dessa gör oss även beroende av de länder som förser dem. Det finns alltså flera goda skäl till att minska energiförbrukningen av fossila bränslen. Vi anser dock att minskade utsläpp bör ske genom en naturlig och successiv teknikutveckling, och inte genom planekonomiska politiska mål som tvingar oss att ha en viss utsläppsnivå vid ett visst år. Sverige är ett innovationsland med stolt tradition av uppfinningsrikedom och nytänkande, och har goda möjligheter att vara världsledande i utvecklingen av mer miljövänlig energi.

Sverige är ett av de länder i Europa med störst andel skog, omkring 70 procent av landets yta. Skogen har betydligt fler värden än som potentiellt lönsam naturresurs. Skogspolitiken måste i större utsträckning beakta fler intressen än skogsägarens så att vinstintresse inte leder till artdöd och därmed irreversibla förluster av den biologiska mångfalden i Sverige. Tyvärr är det precis i den situationen vi befinner oss idag. Ingen annanstans i världen sker artdöden så snabbt som i Sverige, och huvudorsaken är en obalanserad skogspolitik.

I flera andra länder, till exempel Finland, har man redan försökt komma tillrätta med den minskade biologiska mångfald som uppstår när ekonomiska intressen tillåts stå över miljöintressen. Även Sverige måste vidta reformer för att möjliggöra ett skogsbruk som bevarar den biologiska mångfalden. Äldre skogar, ofta minst 100 år gamla, har nästan alltid skyddsvärda arter. I de fall skog ska huggas ned här måste noggranna utredningar ske. Det är inte realistiskt att skogsägare själva ska kunna artbestämma allt som finns i skogen och själva rapportera detta till myndigheter. EU:s fågeldirektiv om att samtliga skogsägare själva ska behöva räkna varje fågel i sin skog framstår som orimligt och oproportionerligt. Sverige ska ha goda förutsättningar för skogsbruk, och det finns ingen anledning att samtliga skogsägare ska dränkas i regler med oklar eller ingen nytta. Istället behövs en tydlig struktur där skogar med potentiellt särskilt skyddsvärda arter endast kan avverkas efter att den undersökts av experter. I yngre skogar, planterade under 1900-talet, är det mer sällsynt med skyddsvärda arter och där är det rimligt med det tillitsbaserade system som skogspolitiken idag bygger på.

Sverige har en unik geografi med en stor mängd vattendrag, sjöar, samt en lång kuststräcka mot Östersjön. Vi har dessutom internationellt sett stor mängd sötvatten tjänligt som dricksvatten. Sveriges vattendrag är av yttersta vikt för vår biologiska mångfald och spelar en viktig roll för vår energiförsörjning och lantbruk.

Alternativ för Sverige vill öka ambitionsnivån gällande skyddet av våra våtmarker, speciellt de av särskild ekologisk vikt. Vi vill stärka samarbetet med våra grannländer kring Östersjön gällande fiske- och föroreningsfrågor, då problemen i havet inte är något vi ensamma kan åtgärda. Ett starkare samarbete mellan samtliga Östersjöländer skulle här vara av stor betydelse. Akuta miljöproblem som övergödning, överfiske och utsläpp av miljögifter måste hanteras skyndsamt.

Jakten är en av Sveriges största folkrörelser med hundratusentals registrerade jägare. Jakten sker på ett kontrollerat och etiskt sätt vilket gör att den som sådan gör mycket gott för vårt land. Idag har EU så kallad delad befogenhet över svensk jaktpolitik vilket gör att makten är delad mellan EU och medlemsländerna. Allt fler lagar kommer nu från Bryssel – lagar som inte är anpassade för Sveriges unika förutsättningar.

Vi ser ingen anledning till att EU ska bestämma över svensk jaktpolitik utan anser att det är en helt och hållet nationell fråga, så som det var fram till 1990-talet. Vidare anser vi att den explosionsartade ökningen av vargstammen till 350-400 individer varit problematisk och att fler vargar måste skjutas för att minimera de negativa effekterna för befolkningen som bor i de vargtäta områdena i svensk landsbygd och för att förhindra att stammen sprider sig till fler delar av landet.