"Sverige ut ur EU!" – Gustav Kasselstrand talar i Helsingfors

Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand var inbjuden att tala på en demonstration för Fixit, finskt EU-utträde, vid riksdagshuset i Helsingfors den 28 november. Övriga talare var bland andra Laura Huhtasaari (Europaparlamentariker för Sannfinländarna), flera sannfinländska riksdagsledamöter, samt fristående opinionsbildare. Alternativ för Sverige blev inbjudna eftersom vi är det enda partiet för svenskt EU-utträde, Swexit.

Totalt slöt omkring 500 personer upp på demonstrationen, och den uppmärksammades av Finlands största systemmedier och alternativmedier. Innan den första talaren gick upp på scenen, sjöngs den inofficiella nationalsången Finlandia. Därefter hölls en tyst minut för Tuomas Gerdt, som var den siste nu levande krigshjälten med Mannerheimkorset. Endast 191 Mannerheimriddare erhöll utmärkelsen, som tilldelas soldater som utmärkt sig för tapperhet i strid. Vid riksdagshuset vajade den finska flaggan på halv stång, eftersom officiell statsbegravning för Gerdt ägde rum samma dag. 

Därefter inleddes talen, som kan ses här (på finska).

Även Gustav Kasselstrand höll sitt tal på finska. Han betonade att mellanstatlig frivillighet, inte överstatligt tvång, är det naturliga sättet att samarbeta, och som Sverige och Finland har så lång och framgångsrik historia av. Man behöver inte ta omvägen via Bryssel. Han betonade också att kampanjen för Swexit nu är igång på riktigt i Sverige, och att kunskap är Swexit-rörelsens främsta vapen för att stärka den folkliga opinionen för EU-utträde.

Se talet, med svensk översättning, nedan.

Talet i sin helhet (översatt till svenska).

Kära vänner,

Tack för inbjudan att få närvara som partiledare för Alternativ för Sverige. Jag studerade i Helsingfors för några år sedan och lärde mig då tala en del finska.

Ja, för man tar seden dit man kommer!

Så det är en stor ära att få hålla mitt livs första tal på finska, här i Finland, inför vårt finska brödrafolk. Er kamp har samma mål som vår. Att vara herrar i eget hus!

Nu, drygt 25 år sedan Sverige och Finland blev medlemmar av EU, kan alla tydligt se att unionen utvecklades till något helt annat än det som etablissemangen lovade. Sedan EU-inträdet har makt och pengar flyttats från Sverige och Finland till Bryssel, men aldrig någonsin med folkets stöd. Alla löften är brutna. 

Finland har inte haft någon folkomröstning sedan dess. Ni fick aldrig rösta när marken försvann – och därmed inte bara valutan, utan också kontrollen över den egna penningpolitiken som nu istället styrs från Frankfurt. Mitt land Sverige har haft blott en folkomröstning: den om euron 2003, då en stor majoritet av svenska folket protesterade emot euroanslutningen och försvarade kronan. 

Sedan dess har mitt folk aldrig fått rösta om någonting: inte om Amsterdamfördraget, inte om Nicefördraget, inte om Lissabonfördraget – fördrag som stärkt EU och försvagat nationerna. 

Och vad skulle ha hänt om vi röstade nej? Ingenting!

Lissabonfördraget hette först EU:s nya grundlag, men Frankrike och Nederländerna röstade nej i folkomröstningar 2005. Det döptes om till Lissabonfördraget, trots att det hade samma innehåll, och då röstade plötsligt Irland nej 2008. Vad hände då? Jo, irländarna fick rösta igen tills de röstade ja. EU accepterar eller förstår helt enkelt inte att NEJ betyder NEJ, och eftersom våra politiska etablissemang vet om detta, tillåter man inte längre folkomröstningar. Det blir så pinsamt varje gång folket röstar emot stormaktsplanerna och de ändå genomförs.

Därför får vi inte rösta om det massiva skuldsättningspaket på 750 miljarder euro, som sätter tvångströja på våra barn och barnbarn, eftersom vi skulle rösta nej. Vårt enda hopp är nu att andra länder – Polen och Ungern – stoppar det här paketet. Vi vet ännu inte hur det går med det, men oavsett hur det går så är det fel att svenskar och finländare inte har makten över sitt eget öde. Att vårt hopp finns hos andra länders ledare, som inte är valda av oss. Det är inte demokrati. 

Europeiska unionen blev något helt annat än handel och samarbete. Idag kräver EU hela tiden mer pengar och makt. Det finns i stort sett inga politiska områden som EU inte reglerar. Det handlar om utrikespolitik, landsbygd, arbetsmarknad, jakt, miljö- och energi, transport, utbildning, jordbruk, invandring. Allt. De bestämmer i stora frågor, men reglerar också frågor ned på minsta nivå. Ingen fråga är för liten för att undgå byråkraternas regleringar. Det handlar om hurdana gurkor ska vara, om storleken på jordgubbar, försök att förbjuda svensk surströmming, eller vedspisar, ja de har till och med röstat för att förbjuda lakritspipor! 

Unionen har egen egen flagga och egen högtidsdag. De har en regering, men de kallar det en kommission, De har ministrar, men de kallar sig kommissionärer. De har tjänstemän och myndigheter. Nu har de också infört EU-skatter. Till och med ett barn förstår att EU i praktiken är en federation idag.

Eftersom EU är en stat med hundratals miljoner invånare över en enorm yta, betyder det att våra länder, Sverige och Finland, är betydelselösa, totalt utan inflytande, vars enda uppgift är att inte förhindra stormaktsplanerna. 

Därför valde vår statsminister Stefan Löfven att svika sitt eget folk. Först lovade han svenska folket att han skulle stoppa skuldpaketet och EU-skatterna – för att sedan åka ned till Bryssel och skriva på avtalet. Det var viktigare för honom att vara vän med Macron, Merkel och andra globalister, än att värna det svenska folkets ekonomiska frihet. 

För oss är inte Sverige och Finland några meningslösa områden. Det här är våra centrala platser på jorden, de enda länderna som är våra av hävdvunnen rätt. Det här är våra fosterländer, som våra förfäder slitit för i generationer, i med- och motgång. Det är här vi har våra hem, vår identitet, vår kultur. Här vilar våra förfäder och här ska våra barn och barnbarn växa upp. 

Jag talar för er idag med en hälsning från ert västra grannland, att vi nu har påbörjat kampen för Swexit – på riktigt. EU-kritiken var länge stark i Sverige, men har under alltför många år försvunnit från debatten eftersom det politiska och mediala etablissemanget lagt locket på. Miljoner svenskar är idag svikna av politikerna.

Swexit-rörelsens främsta vapen är kunskap. Vi är inte rädda för att lyfta katten på bordet (tala klarspråk). Alternativ för Sverige har turnerat land och rike runt, i städer och på landsbygd. Vårt budskap är: Ta tillbaka makten – Sverige ut ur EU! Och denna fråga fortgår hela tiden: just nu, på grund av den planerade skuldsättningsfonden, driver vi en kampanj där tusentals flygblad med budskapet “DAGS ATT LÄMNA” delas ut av våra medlemmar till svenska folket.

Allt fler inser att det finns alternativ till dagens korrumperade EU-samarbete.

Ett bättre europeiskt samarbete som respekterar varje lands självständighet och som fokuserar på de viktiga frågorna. Mellanstatlig frivillighet, inte överstatligt tvång, är det naturliga sättet att samarbeta, och som våra länder har en lång och framgångsrik historia av. Vi behöver inte ta omvägen via Bryssel.

Redan sedan lång tid tillbaka står några av Europas mest framgångsrika länder, som Schweiz och Norge, utanför EU. Storbritannien har nu slagit sig fria. Land efter land kommer att gå i britternas fotspår. Frågan är inte om något annat land kommer att lämna, utan när det händer.

Problemen börjar bli akuta, och det är dags att agera. Och vi måste agera för det som är moraliskt rätt för våra länder och våra folk. Till alla finländare, också de svenskspråkiga, vill jag uppmana till enighet i denna viktiga fråga. Partipolitik och språkpolitik måste läggas åt sidan när det handlar om ödesfrågor som självständigheten. Det handlar om den fundamentala uppfattningen att våra länder inte är fria, så länge makten finns i främmande händer.  

Låt mig avsluta med Sveaborgs grundare Augustin Ehrensvärds ord, som han lät hugga in i granit vid Kungsporten som en uppmaning till framtida generationer, och vars innebörd ni finländare så många gånger genom historiens gång har fått erfara.

Eftervärld, stå här på egen botten och lita icke på främmande hjälp. 

Nu om någon gång, är det tid att minnas dessa ord.

Självständigheten tillbaka!