Vi står fast vid vårt asylstopp – katastrofhjälp i närområdet är vägen framåt

Rysslands invasion av Ukraina har på mycket kort tid orsakat en humanitär kris som lett till att miljoner människor lämnat landet. På lika kort tid har riksdagspartierna tvärvänt från den politik som de påstod sig stå för – mest noterbart Sverigedemokraterna, som övergivit det de kallat en “grundläggande princip”. Gärna asylstopp, men först rejält asylmottagande, är partiets nya besked. Migrationsverket spår att 200 000 kan komma inom tre månader. Alternativ för Sverige känner den största empati med de ukrainska flyktingarna, men låter inte naivt önsketänkande forma vår politik. Flyktinghjälp kan ske på många sätt. I Sveriges fall är den enda gångbara vägen framåt genom svensk katastrofhjälp till Ukrainas grannländer, som Ungern och Polen.  

Alla har vi berörts djupt av att se hur människor lämnar sönderbombade städer efter Rysslands invasion av landet. Viljan att hjälpa människor i nöd får dock inte spåra ur i ren naivitet eller att långtgående beslut fattas helt utan konsekvensanalys, på precis det sätt som skedde under den så kallade flyktingkrisen 2015. Fortfarande lever vi i sviterna av det exempellösa mottagande som skedde då. Antalet medborgarskap har slagit rekord, år efter år, eftersom de migranter som då invandrade nu blir svenska medborgare efter några år i landet. Sverige har alltså aldrig haft någon paus från massinvandringen – tvärtom sker folkutbytet nu i en snabbare takt än någonsin tidigare. Systemkollapsen i samhället syns inom allt fler områden.

Tyvärr pekar allt nu på att Sverige kommer att göra precis samma misstag som 2015, då långtgående beslut fattades helt utan någon konsekvensanalys av vad det skulle innebära för Sverige och svenskarna. Inte ens Sverigedemokraterna höjer ett varningens finger utan överger istället sin politik om asylstopp, samtidigt som de försöker lura väljarna att de alltid har tyckt så här. Det räcker dock med att titta på deras hemsida eller läsa deras invandringsmotion för att se att de ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet.

“Principen om att asyl ska sökas i första säkra land är i Sverigedemokraternas mening grundläggande, vilket innebär att asyl endast bör beviljas i Sverige om något av våra grannländer drabbas av en humanitär kris”, lyder det första förslaget i deras migrationsprogram på hemsidan. 

Så mycket var deras “grundläggande princip” värd. Gärna asylstopp, men först rejält asylmottagande, enligt Sverigedemokraterna.

“Förändra asyllagstiftningen så att Sverige endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer och stoppa allt asylmottagande så länge Sveriges närområde är säkert”, motionerar de i riksdagen.

Nu saknas helt en opposition i riksdagen som inte bygger sin politik på naivt önsketänkande. Utanför riksdagen finns Alternativ för Sverige som vågar stå fast vid den politik vi formulerade från första början: 

“Sverige ska endast pröva asylansökningar från medborgare i våra grannländer i en situation där Sverige är första säkra land, exempelvis i händelse av krig eller förföljelse i vårt omedelbara närområde”, står det i vårt program. 

Vi anser inte att det finns anledning att svika i denna fråga. Vi anser heller inte att det finns någon anledning att rätta sig efter vänsterns falska dikotomi, där de enda uppmålade alternativen är att låta flyktingar dö, eller att ta dem till Sverige. 

Det bästa – och i Sveriges fall faktiskt enda realistiska sättet – att hjälpa flyktingarna är istället genom att vi erbjuder Ukrainas många grannländer, till exempel Polen och Ungern, katastrofhjälp för att de ska klara av det stora flyktingmottagandet. Sverige kan bistå med ekonomiska medel för att så många flyktingar som möjligt ska kunna få en dräglig tillvaro genom tillfälliga boenden, skolor och infrastruktur. Det är ett rimligt sätt att hjälpa ett europeiskt land som inte är grannland till Sverige och som i ett europeiskt perspektiv är ett av de mer kulturellt avlägsna till oss. Vi anser därför att jämförelsen med den svenska flyktinghjälpen för Finland under andra världskriget haltar betänkligt.

När kriget är över är vi givetvis redo att hjälpa Ukraina med katastrofhjälp för att de ska kunna bygga upp sitt land igen. 

Tyvärr pekar nu allt på att Sverige inte väljer denna pragmatiska väg. Nu förbereder Migrationsverket för att 200 000 personer kan komma att tas emot fram till halvårsskiftet, vilket skulle vara det i särklass största mottagandet någonsin i vårt lands historia. En stor del av dem som kommer är förstås riktiga ukrainska flyktingar, men många är också av andra nationaliteter som nu låtsas vara ukrainare för att kunna tillskansa sig uppehållstillstånd. Le Figaro rapporterade att omkring var tredje person som kom till Frankrike från Ukraina i själva verket hade en annan nationalitet – ofta från arabiska eller afrikanska länder. 

Alldeles oavsett den demografiska sammansättningen på migrationsströmmen, är det uppenbart att Sverige inte kommer att klara detta utan astronomiska sociala, kulturella och ekonomiska kostnader. Redan nu, efter några tusen mottagna, larmar personal på Migrationsverket om att fullständigt kaos råder i verksamheten. Det saknas personal och andra resurser. I samhället i stort är situationen ännu mer nattsvart. Det saknas platser i vård, skola och omsorg. Det saknas bostäder. Var ska dessa 200 000 personer bo? Ovanpå allt detta, har vi nu också den högsta inflationen på 30 år – värst är det avseende energi- och drivmedelspriser – vilket har gjort att miljoner svenskar oroar sig för hur deras ekonomi ska gå ihop.

Flyktingmottagandet från Ukraina kommer inte att vara temporärt. Många kommer att stanna permanent i Sverige och få medborgarskap. Det vet vi av erfarenhet från all tidigare invandring under de senaste 50 åren, trots löften om att det inte skulle bli så. 

I en situation där folkutbytet fortskrider i snabbare takt än någonsin tidigare, måste vi göra vad vi kan för att stoppa och reversera detta. Idag utgör personer med utländsk bakgrund närmare tre miljoner, enligt statistik från SCB. Trenden är kraftigt ökande.

Sverige ska inte vara en mångkulturell och mångetnisk smältdegel där svenskarna är en av hundratals minoriteter. Sverige är svenskarnas land. Vi har en moralisk skyldighet mot framtida generationer att inte beröva dem rätten att växa upp i ett svenskt Sverige. Därför står vi fast vid våra förslag om asylstopp och återvandring.

Gustav Kasselstrand
Partiledare

Mikael Jansson
Vice partiledare
F.d. ledamot av riksdagens försvarsutskott

Artikeln publicerades först i Nya Tider.