Anders Bergström (AFS) intervjuas i reportage om kriminaliteten

Reportage från tidningen Nya Tider:

Stockholm har de senaste veckorna präglats av en exceptionell våldsvåg med ett stort antal dödade och skadade, bland dem flera oskyldiga som råkat vara i vägen när gängkriminella skjutit vilt med automateld. Polisförbundet har nu gått ut och krävt en ”kriskommission” med alla riksdagspartier. Men förslaget har stött på kritik, bland annat från justitieminister Gunnar Strömmer, som pekar på att Tidöpartiernas tuffare kriminalpolitik då skulle stoppas av vänsteroppositionen. Samtidigt har tusentals poliser slutat de senaste åren. Nya Tider har talat med Anders Bergström, som hade över 30 års erfarenhet som polis i yttre tjänst innan han sade upp sig.

Den kroniskt höga våldsvågen i Sverige har de senaste veckorna varit exceptionell. Särskilt uppmärksammad blev en skjutning med automatvapen i Farsta centrum i södra Stockholm. Måltavlan var en 15-åring, som avled på platsen. Ytterligare tre oskyldiga träffades, varav en avlidit.

Under TV4:s partiledardebatt menade statsminister Ulf Kristersson att våldet gått så långt att det nu råder ”en latinamerikansk situation” i Sverige. Uttalandet har hånats på sociala medier eftersom gäng- och klankriminaliteten är importerad från Mellanöstern och Afrika. Enligt Kristersson kommer det att ta några år innan Tidö-regeringens förslag är verklighet, och därefter omkring 10 år innan resultat syns. Vänsteroppositionen pratade i sedvanlig ordning om ”förebyggande åtgärder” som den viktigaste åtgärden, med and­ra ord samma politik som lett fram till denna situation.

– När kommer satsningar på elevhälsa och Bup? [Barn- och ungdomspsykiatrin], frågade Muharrem Demirok (C).

Vänsterpartierna har som mål att bryta Tidöavtalets tuffare kriminalpolitik redan innan den implementerats, och får nu stöd av Polisförbundet. Inför debatten gick förbundets ordförande Katharina von Sydow ut och krävde att regeringen tillsätter en ”nationell kriskommission” med alla riksdagspartier, vilket samtliga vänsterpartier omedelbart ställde sig positiva till. En sådan kommission skulle göra att S, C, V och MP fick inflytande över kriminalpolitiken, trots att de borgerliga partierna genom valsegern fick mandat att driva en betydligt tuffare linje i dessa frågor.

Socialdemokraterna och deras stödpartier anser att regeringen borde lyssna på dem, trots att de styrde landet i åtta år då Sverige år efter år slog rekord i antalet skjutningar och sprängdåd. Regeringen, med justitieminister Gunnar Strömmer (M), avfärdade Polisförbundets förslag med att det skulle ”skapa nya låsningar” och att en kriskommission skulle blockera Tidöavtalets hårdare kriminalpolitik.

– Vi måste vara ärliga med att flera av de nödvändiga åtgärder som regeringen avser att gå fram med möter motstånd hos flera partier i riksdagen, säger han.

Även Kristersson har sagt nej till fler möten.

– Jag har respekt för polisens frustration, men vi har provat möten och sammanträden i många år – med klent resultat, sade han i partiledardebatten.

Poliser hörs sällan i debatten

Trots att både vänsteroppositionen och Tidöpartierna vill öka antalet poliser, hörs sällan några polisröster i debatten. Istället är den kriminalpolitiska diskussionen nästan helt reserverad för politiker, kriminologer som Jerzy Sarnecki, jurister som Mårten Schultz och Anne Ramberg, och myndighetskarriärister såsom rikspolischefen Anders Thornberg. Nya Tider har valt att tala med Anders Bergström, som arbetade på polisen i årtionden innan han till slut fick nog och sade upp sig.

– Jag har jobbat i 33 år som polis, berättar han för Nya Tider.

Hans erfarenhet är från yttre tjänst: I 12 år var han ordningspolis, i 11 år på Insatsstyrkan, och så 10 år på Aktionsgruppen i Stockholm som arbetar mot grov organiserad brottslighet. Där bedrev han avancerad spaning. Genom åren på polisen har han förvärvat sig gedigna kunskaper, och nämner bland annat att han är utbildad drönarpilot, instruktör i den israeliska kampsporten krav maga, sjukvårdsutbildad och skjutinstruktör.

– Jag var även ordförande i piketens fackliga organisation under den tid vi transporterade migranter tillbaka till Afghanistan, berättar han.

Vanstyrd Polismyndighet

Bergström säger till Nya Tider att polisen fungerade utmärkt när han började jobba där. Det kom senare att förändras. Idag beskriver han organisationen som fullständigt misskött, vilket var en huvudorsak till att han lämnade.

– Polisverksamheten fungerade utmärkt innan den första reformen genomfördes 1993. Det var närpolisreformen, som slog sönder en verksamhet med väl fungerande arbetslag samt en polis som fanns på gator och torg.

Politikerna hade utlovat att närpolisreformen skulle skapa en mer synlig polis närmare medborgarna. Istället blev det tvärtom. Poliserna skulle dessutom bli generalister och ägna sig åt all typ av polisarbete, istället för att vara specialister på sitt område.

Reformen var omdebatterad under lång tid för att resultatet blev det motsatta mot vad som utlovats. Till slut, år 2015, sjösattes en ny reform som skulle råda bot på polisens strukturella problem: nu skulle alla regionala polismyndigheter bli en och samma.

– År 2015 centraliserades Polismyndigheten. Följden blev att kompetenta polischefer slutade samt att medborgarna fick en polis som blev än mer osynlig, säger Bergström till Nya Tider.

Polisen var inte förberedd på brottsligheten från tredje världen.

Under tiden som Polisen blivit allt mer vanstyrd och brottas med allt djupare organisationsproblem, har också brottslighetens karaktär förändrats radikalt. Bergström började som polis på 1980-talet, vilket han beskriver som natt och dag jämfört med 2020-talet.

– Då utgjordes brottsligheten till största del av vardagsbrottslighet där uppklarningsprocenten var hög. Även MC-gäng och jugoslaviska maffian utgjorde en stor del.

Även om Sverige redan då hade stor invandring, var det ingenting mot vad som väntade när portarna slogs upp för invandrare från tredje världen.

– Med migrationen fick vi en brottslighet som vi inte var förberedda på. Ett våldskapital som polisen inte kan hantera.

Fler poliser – tveksam effekt

Enligt justitieminister Gunnar Strömmer (M) känner polisen till omkring 30 000 personer i Sverige som ingår i kriminella gäng. Det innebär att det finns långt fler gängkriminella invandrare i Sverige än vad vi har poliser. Idag finns cirka 21 000 poliser i tjänst. Strömmer kal­lar utvecklingen ”systemhotande” och ”exceptionell”. De gängkriminella kan dock vara fler än de personer som polisen kartlagt.

NyT: Hur ska Sverige komma tillrätta med denna brottslighet? Kan polisen överhuvudtaget lösa detta?

– Det finns inga andra lösningar än att stoppa invandringen och få igång en omfattande återvandring. Polisen kan inte säkerställa vår trygghet, inte ens om myndigheten kommer till rätta med sina gigantiska organisatoriska problem.

Gängkriminaliteten är något annat än vardagsbrottsligheten. Det är inte längre enskilda, ofta socialt utslagna personer, som agerar när tillfället dyker upp. Det är i stället etniska nätverk och hela familjeklaner som medvetet går samman och kombinerar laglig affärsverksamhet med illegala metoder. Föraktet mot det svenska samhället är påtagligt, vilket bland annat märks i en fientlig attityd i den musik och de ideal som glorifierar gängbrottsligheten. Antalet gängkriminella ökar år efter år och en hel ungdomskultur har vuxit fram där den kriminella livsstilen ses som eftertraktansvärd.

Som Nya Tider rapporterat om så är både rödgröna och borgerliga partier överens om att det ska bli fler poliser i Sverige. De två blocken har länge tävlat mot varandra om vem som snabbast kan öka antalet poliser. Dagens cirka 21 000 poliser är redan rekordhögt, och målet är cirka 30 000. Inifrån poliskåren är det dock många som är negativa till att det ska bli ännu fler poliser. Anders Bergström är en av dem. Han tror inte att fler poliser ger någon effekt.

– Det spelar ingen roll att vi får fler poliser. Kraven har sänkts, polisskolorna slår larm om detta. Polisen har fått enorma budgetar, men får trots detta inte en myndighet att fungera. Detta beror naturligtvis på en polisledning och en struktur som inte fungerar. Detta vet regeringen och Polismyndigheten, men vansinnet fortsätter som tidigare. Man är helt enkelt för inkompetent för att lösa detta. Man har inte kunskapen som krävs.

Bergström framhäver att även om fler poliser skulle innebära fler gripna, så har Sverige ett dysfunktionellt rättsväsende som helst av allt vill ge de kriminella hur många chanser som helst.

– Polisen är ju bara första delen i rättsväsendet. Ofta när vi griper misstänkta brottslingar släpps de fria direkt av åklagare då man anser att det saknas skäl att hålla personen häktad. Och om det till slut – flera månader eller år senare – ändå blir rättegång, så frias många trots uppenbara bevis. Den ytterst lilla andel som ändå döms får för det mesta löjligt låga straff, om ens något alls.

– Vi behöver påminna oss om att Sverige för inte särskilt länge sedan var världens tryggaste land med relativt få poliser. Det behövdes helt enkelt inte. Hur hittar vi tillbaka dit? Lösningen är inte fler poliser, utan färre brottslingar.

Passiv taktik som inte fungerar

Den allt sämre kvaliteten som poliser håller är ett direkt resultat av polisens nya politiska profil, där man medvetet velat förändra bilden av myndigheten. Polisen vill aktivt marknadsföra sig på ett mjukare sätt än vad som var fallet för 40 år sedan. Denna utveckling sammanfaller med att de kriminella blivit mycket mer råa och hänsynslösa. När de två drabbar samman, är polisen chanslös med den nya, snälla och defensiva taktiken. Bergström pekar till exempel på korankravallerna förra året.

– Koran- och islamistkravallerna hade definitivt kunnat stävjas med ett bättre och mer resolut agerande från polisledningen. Problemet är att man i polisutbildningen lär ut en passiv och inte offensiv taktik. Polisen och övriga svenskar är inte förberedda på det våldskapital som muslimerna besitter.

Bergström beskriver att han från början blev polis för att han kände ett kall. Efter några år i det civila, medan samhällets brottslighet fortsatte att skena, kände han återigen detta kall. Han beslutade – trots de många brister som finns i myndigheten – att söka tillbaka. Polismyndigheten arbetar aktivt med att återrekrytera tidigare poliser, för att kunna uppnå målet om att bli fler poliser.

Sökte tillbaka – fick nej

– Jag sökte tillbaka till polisen på grund av den fortsatt enormt eskalerande negativa spiralen. Jag hade svårt att sova och kände ”Helvete! Jag måste ut på fältet igen och biträda mina kollegor.” Det blir väl så, om man har varit polis i större delen av sitt liv. Jag ville bistå mina yngre kollegor på fältet med min kunskap.

Med tanke på Bergströms över 30 år i yttre tjänst och hans många avancerade utbildningar, skulle han i normalfallet ha välkomnats med öppna armar. Men han var beredd på att stöta på patrull. Så blev det också.

– Jag har över 30 års erfarenhet från yttre tjänst, och utbildningar inom polisen som har kostat skattebetalarna miljoner. Jag fick trots detta ett nej, på grund av att jag företräder ett demokratiskt parti som Alternativ för Sverige. Naturligtvis så stod det inte direkt så, men innebörden var densamma.

Inom poliskåren råder en utbredd tystnadskultur. De flesta poliser i yttre tjänst står inte alls bakom myndighetens politiska orientering, säger Anders.

– Men de flesta vågar inte visa sin politiska åsikt på grund av politisk korrekthet från polisledningen.

”Nu får det vara nog”

Han säger att hans fall visar tydligt hur illa ställt det är med Polisen idag. Samtidigt som man talar om polisbrist, vill man inte få tillbaka poliser av den gamla skolan – poliser vars så kal­la­de värdegrund inte överensstämmer med den nuvarande, politiskt korrekta. Trots detta har Anders inte förlorat sitt kall att göra Sverige till ett tryggare land och knäcka brottsligheten. Men den här gången sker det inte som polis, utan som politiker.

– Vill polisen att jag återvänder får de kontakta mig. Men jag tänker inte låta mig själv tystas. Jag står för mina åsikter.

Nyligen valdes han till ordförande för Alternativ för Sveriges första distrikt, i Stockholm. Nästa år tänker han kandidera för partiet i Europaparlamentsvalet.

– Jag hoppas att det parti som jag företräder kan få svenskarna att vakna och inse att nu får det vara nog.